Förarbeten som rättskälla - En normativ studie av den dömande maktens lagtolkningsmetod

Sammanfattning: Under den svenska lagstiftningsprocessen skapas material som brukar benämnas lagförarbeten. Några av de viktigare är kommittébetänkanden, propositioner och utskottsbetänkanden. Sedan lång tid tillbaka använder sig domstolarna av sådana förarbeten när det anses att lagtexten inte ger tillräcklig ledning. I vissa fall har förarbetena en helt avgörande betydelse för domstolarnas avgöranden. Förarbetsanvändningen har en historisk förklaring i att det, med start under 1800-talet eller möjligen ännu tidigare, har skett en växelverkan mellan den svenska lagskrivningstekniken och domstolarnas lagtolkningsmetod. Lagarna har efter hand blivit mer kortfattade och förarbetena mer utförliga. Den klassiska maktdelningsläran innebär att statens makt ska uppdelas, till exempel mellan lagstiftande, verkställande och dömande makt, och att de olika maktgrenarna ska vara åtskilda från varandra. Det har hävdats att det finns ett behov av ökad maktdelning i Sverige. Att domstolarna i så hög utsträckning använder sig av förarbeten kan ses som ett symtom på att den svenska domstolsmakten är relativt svag jämfört med de andra maktgrenarna. Olika lagtolkningsmetoder ägnar olika mycket uppmärksamhet åt förarbeten. Subjektiva metoder försöker utröna lagstiftarens vilja såsom den uttrycks i förarbetena, medan objektiva metoder ägnar större uppmärksamhet åt lagens systematiska och språkliga utformning. Vid teleologisk tolkning kan förarbetena, jämte andra tolkningsdata, spela en viss roll för att belysa lagens ändamål. Sedan åtminstone 1950-talet har det inom rättsvetenskapen förts en debatt kring förarabetenas ställning som rättskälla. De flesta av argumenten som har framförts kan placeras i någon av de tre kategorierna ”demokrati”, ”rättssäkerhet” eller ”maktdelning”. Vissa debattörer är mycket kritiska till förarbetsanvändning vid lagtolkning, andra är mycket positiva, och ytterligare andra menar att förarbetena får användas så länge det sker inom vissa givna ramar. Efter att ha granskat de argument som framförts i debatten och vägt dessa, dels mot varandra, dels mot andra demokrati-, rättsäkerhets- och maktdelningssynpunkter, drar författaren slutsatsen att svenska domare bör ta mindre hänsyn till förarbeten än de gör idag.