Didaktiken i praktiken : En intervjustudie om kunskaper, förmågor och ambitionerinom historiedidaktik

Sammanfattning: Det övergripande syftet med föreliggande studie är att bidra med empirisk data till ettområde som förefaller sakna sådan: lärarnas syn på kunskap i sin yrkesutövning. Ytterligareett syfte är att nyansera den skoldebatt som förts kring reformerna 2011. Metoden somanvänds är kvalitativ och studien består av öppna intervjuer med fem lärare.Kunskapsanspråket är subjektivt och tolkande i syfte att utveckla förståelse för lärarnasämnesdidaktiska val. Frågeställningarna som diskuteras är vilka förmågor och kunskapersom lärarna anser är viktigast att utveckla inom ämnet samt hur dessa bedöms, hurämnesdidaktiken ser ut under planering och lektioner och slutligen vilka ämnesdidaktiskaambitioner som kan utläsas ur intervjuerna.Studien finner att den ämnesdidaktik som beskrivs av lärarna inte faller in i den tydligapolarisering som kan utläsas av skoldebatten. Undervisningen består varken av“faktaspäckad förmedlingspedagogik” eller “postmodernistisk kulturrelativism”. Det ärfakta som är den centrala kunskapsdimensionen, men fokus ligger på att förstå och användafakta, inte att minnas och återge. Undervisningen följer ämnesplanen på varierande sätt;kurserna kan anta en ytlig allmänbildande eller djupare tematisk karaktär, men studienfinner inte några klara gränser i didaktiken, exempelvis mellan tematisk och kronologiskstruktur. Studien finner att lärarna undervisar om och i historia, men att det inte läggs fokuspå att lära sig av historia. Studien avslutas med att behandla lärarnas ambitioner och föreslåratt en gemensam begreppsapparat samt ett forum för att diskutera ämnesdidaktiska frågoretableras.