Kartläggning av kroppslängdens och handstorlekens inverkan på latenstiden vid distal motorisk elektroneurografi av n. medianus samt n. ulnaris med registrering över m. lumbricales II samt m. interosseous volaris I

Sammanfattning: Karpaltunnelsyndrom är den mest vanligt förekommande typen av entrapmentneuropati. Symtomet uppstår som följd av att n. medianus komprimeras i karpaltunneln, en trång kanal som löper genom handleden. Kompressionen kan ge symtom i form av domningar, känselbortfall, smärtor och i värre fall muskelatrofier på grund av demyelinisering och axonal degeneration. Elektroneurografi är en metod som används för att underlätta diagnostiseringen av karpaltunnelsyndrom. Vid exempelvis allvarliga fall då standardiserade neurografiundersökningar för n. medianus uppvisar otydliga eller bortfallna svar är det möjligt att utföra en specialiserad undersökning för n. medianus och n. ulnaris med registrering över m. lumbricales II samt m. interosseous volaris I för att öka sensitiviteten i diagnostiseringen. Syftet med denna studie var att bedöma om det föreligger ett signifikant samband mellan kroppslängden, handstorleken och den distala motoriska latenstiden vid distal stimulering över n. medianus och n. ulnaris med registrering över m. lumbricales II respektive m. interosseous volaris I. Till studien rekryterades 31 friska försökspersoner. Varje försöksperson fick innan undersökningstillfället fylla i en samtyckesblankett där personen i fråga gav sitt skriftiga samtycke och besvarade frågor angående hälsorelaterade faktorer som eventuellt kan påverka resultatet från undersökningen. Enkla linjära regressionsanalyser för vänster- respektive höger n. medianus samt för n. ulnaris bilateralt uppvisade positiva signifikanta samband mellan kroppslängden, handstorleken och den distala motoriska latenstiden. Multipla regressionsanalyser uppvisade positiva signifikanta samband när både handstorleken och kroppslängden inkluderades i relation till den distala motoriska latenstiden.