Att se också det som inte sägs : Om kunnande och bedömning av olika kunskapsformer i slöjden

Sammanfattning: Att mäta det enkelt mätbara är ett fenomen som vuxit sig starkt i samhället. Debatten om skolan och elevers kunskapsinhämtning skiljer sig härvidlag inte. Den tenderar att fokusera på utbildning snarare än bildning – på kunskaper som lånar sig till standardiserade prövningar snarare än subjektiva sådana. Måhända finns en dissonans mellan yttre krav och skolans uppdrag som gör att viktiga former av kunskap riskerar att gå förlorade.  I föreliggande studie undersöks slöjdlärares uppfattningar om vilka former av kunskap som skapas genom slöjdämnet, vilket kunnande som bedöms och vilka verktyg som används i organisationen och genomförandet av bedömningen. Resultaten bygger på data från fem intervjuer och en begränsad enkätundersökning. De belyser aspekter som kan vara intressanta i andra sammanhang, men ska naturligtvis inte ses som allmängiltiga. Resultaten analyseras utifrån en kategorisering av kunskaper som fakta och förståelse (påståendekunskaper) samt färdigheter och förtrogenhet (tysta kunskaper) och med hjälp av en modell för estetiskt lärande. Ett sociokulturellt perspektiv anläggs som raster för att fånga slöjdens rika mångfald av interaktioner mellan elever, lärare, verktyg och material.  Studien finner, i likhet med tidigare forskning, att kunnandet i stor utsträckning handlar om tysta kunskaper och att detta också speglas i bedömningsarbetet. Expertis krävs hos bedömaren. Detta talar för att en delvis subjektiv form av bedömning är mer relevant än standardiserade prövningar. En bred uppsättning av verktyg är därför nödvändig för att säkerställa bedömningens reliabilitet och validitet.