Att tala är silver - att lyssna är guld : 100 lärares syn på talängslan

Sammanfattning: Muntliga framställningar har en relativt stor plats i Läroplanen (Lgr11, 2019) men trots det saknas det tydliga riktlinjer och verktyg för hur eleven ska få möjlighet att utvecklas till en god talare och lyssnare. Syftet med vår studie är att undersöka lärares arbetssätt vid muntliga framställningar samt att belysa begreppet talängslan. Utgångspunkten i studien är att utveckla kunskaper kring begreppet talängslan samt sammanställa arbetssätt som lärare använder för att stötta elever som upplever en oro när de talar inför andra. Vi har undersökt lärares syn på talängsliga elevers symtom och orsaker till talängslan samt hur lärare arbetar för att skapa trygghet vid muntliga framställningar. Vår vision var även att studera vilket utrymme arbetet med talängslan får inom skolan samt hur utvecklingen inom ämnet sker. Genom en enkätundersökning som besvarades av 100 lärare som arbetar i årskurserna F–3 har vi fått fram material som vi analyserat genom statistisk analys samt innehållsanalys. Enkäten innehöll både slutna och öppna frågor och gav därav både kvalitativa och kvantitativa data. Studiens resultat visar att ett tryggt klassrumsklimat är grunden för att skapa goda förutsättningar vid muntliga framställningar. Eleverna uppges visa såväl fysiska som psykiska symtom vid talängslan och en vanlig angiven reaktion är att försöka undvika muntliga framställningar på olika vis. Flera av respondenterna anger att de arbetar med elevernas självkänsla och gruppens dynamik samt att de har tydliga klassrumsregler för att skapa ett tryggt klimat i klassen. Arbetet med talängslan sker till största delen i klassrummet men diskuteras även inom arbetslaget och kan i vissa fall även beröras genom exempelvis föreläsningar och annan kompetensutveckling. Slutligen visar studien att talängslan är ett vanligt fenomen, då fyra av fem lärare i studien anger att de har talängsliga elever i sin klass.