Effekter på valpar i samband med smärtlindring vid kejsarsnitt

Sammanfattning: Dystoki drabbar omkring 16 % av alla dräktiga tikar i Sverige. Drygt hälften av dessa kejsarsnittas. Kejsarsnitt är ett kirurgiskt ingrepp som av djurvälfärdsskäl med fördel kan behandlas med smärtstillande läkemedel. I Sverige finns i dagsläget inget registrerat läkemedel för hund inom grupperna icke-steroida antitinflammatoriska läkemedel (NSAID) och opioider, som inte är kontraindicerat att använda vid dräktighet och digivning. Ändå är nämnda läkemedelsgrupper de som används i störst utsträckning för smärtlindring på hund. I Sverige är det vanligast att ge en engångsdos av en opioid perioperativt vid kejsarsnitt, efter att den sista valpen har tagits ut. Vanligen får tiken ingen postoperativ smärtlindring om valparna ska dia. Syftet med litteraturstudien är att undersöka vilka risker som finns för valparna, vid systematisk behandling av tiken med opioider och NSAID i samband med kejsarsnitt och digivning, samt om det går att bedöma valparnas säkerhet utifrån gjorda studier inom ämnesområdet. Vid smärtlindrande behandling med opioider i samband med kejsarsnitt är preoperativ behandling att föredra ur djurvälfärdsperspektiv. Eftersom opioider kan passera placenta finns en ökad risk för att valpar som exponeras för opioider intrauterint blir andningsdeprimerade. För valparnas skull är därför postoperativ behandling av tiken att föredra. Skulle risk för andningsdepression föreligga krävs noggrann övervakning av valparna post partum. En klinisk praxis, för att försöka reversera andningsdepression hos neonatala valpar, är sublingual administration av opioidantagonisten naloxon. Dock är halveringstiden för naloxon kortare än för många andra opioider på hund och det saknas tillförlitliga data i litteraturen om optimal administrationsväg, dosering och dosintervall för valpar. Opioider utsöndras i relativt låg utsträckning till mjölk. Dessutom har opioider en låg oral biotillgänglighet. Neonatala valpar har dock en högre sensitivitet för opioider än äldre valpar och vuxna hundar. Även NSAID passerar placenta samt utsöndras i mjölk. I vilken mängd NSAID utsöndras i mjölk hos hund är svårbedömt då det saknas större studier. Till skillnad från opioider har NSAID en hög oral biotillgänglighet. På människa har negativa effekter efter NSAID-exponering i foster- och neonatalstadiet observerats hos avkomman i form av: nefrotoxicitet, konstriktion av ductus arteriosus, persistent pulmonell hypertension, persisterande ductus arteriosus, intrakraniala blödningar samt nekrotiserande enterokolit. Slutsatsen är att de få studier gjorda på hund inte räcker för att säkerställa att behandling av tiken med opioider eller NSAID i samband med kejsarsnitt är säkert för valparna. Författaren till den här litteraturstudien tycker att perioperativ smärtlindring i samband med kejsarsnitt kan vara ett fungerande alternativ baserat på låg opioidkoncentration i mjölk och låg biotillgänglighet, kombinerat med den kliniska erfarenheten. Samtidigt är det av djurvälfärdsskäl önskvärt att genom framtida forskning sträva efter att etablera en preoperativ smärtlindring som passar både tik och valpar. Den allra största problematiken, som författaren ser det, är den uteblivna postoperativa analgesin för digivande tikar. Det behövs studier som mäter NSAID- och opioidkoncentrationerna i mjölk hos hund samt exponering hos den diande valpen för att säkrare bedöma risken för oönskade effekter hos valparna. Författarens förhoppning är att framtida forskning ska ge konsensus i ett behandlingsprotokoll som ger utmärkt analgesi för tiken under och efter kejsarsnitt samtidigt som det är säkert för valparna.