Fastighetsmäklarens påverkan på ansvarsfördelningen för faktiska fel
Sammanfattning: Uppsatsen handlar om hur mäklaren påverkar på ansvarsfördelningen för faktiska fel i fastighet mellan en köpare och säljare. Vilka fel som köparen kommer att ansvara för enligt 4:19 JB utgår från vad denne hade kunnat finna vid en normal undersökningsplikt. Undersökningsplikten kan även utökas om köparen får varnande besked att ett fel kan föreligga. Undersökningsplikten kan även reduceras ifall köparen får lugnande besked eller det bagatelliseras om den specifika egenskapen samt om utfästelser görs. Motsattvis reduceras eller utökas säljarens felansvar. Säljaren står även ansvarig för fel denne svikligt undanhåller för att utnyttja köparens okunskap. Mäklaren har en upplysningsplikt enligt 16 § FML och ska upplysa om fel denne känner till eller misstänker. Det är oberoende om informationen framkommit till mäklaren från annan part eller om mäklaren själv har vetskap om det genom exempelvis tidigare erfarenheter. Mäklaren ska även verka för att säljaren lämnar upplysningar som kan vara av betydelse för köparen. Det kan ske genom en s.k. frågelista. Utifrån sammanställning av författningar, praxis och doktrin har det framkommit att mäklaren genom sina skyldigheter kan påverka ansvarsfördelningen. Mäklaren kan påverka ansvarsfördelningen i bägge riktningar för en köpare och säljare, dvs. att det leder till en förskjutning av ansvaret för faktiska fel i fastigheten. Mäklaren påverkar ansvaret genom sin upplysningsplikt. Köparen kan få en utökad undersökningsplikt genom att mäklaren lämnar varnande besked till köparen om fel denne misstänker. Köparen kan också få reducerad undersökningsplikt genom att mäklaren lämnar lugnande besked. Motsatsvis innebär det ett reducerat eller utökat ansvar för säljaren. Det innebär att mäklarens uttalande till en köpare har samma innebörd som säljarens uttalande i fråga om ansvarsfördelningen mellan köparen och säljaren.
HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)