Tillämpning av förutsättningsläran och 36 § avtalslagen vid ändrade förhållanden

Sammanfattning: Frågan om vilken verkan ändrade förhållanden har i en avtalsrelation har alltid varit ett av kontrakträttens mest uppmärksammade problem. Vid långvariga avtal blir utvecklingen inte sällan annan än vad parterna kunnat förutse vid avtalets ingående. Ett långvarigt avtal kan sålunda under en stor del av giltighetstid ha varit förmånligt för bägge parter, men sedan på grund av ändrade förhållande blivit mindre fördelaktigt för någon av dessa. Utgångspunkten är dock även i sådana fall att principen om avtalsbundenheten, pacta sunt servanda gäller. I vissa undantagsfall kan dock ändrade förhållanden medföra att uppfyllelse av avtalsförpliktelser kan anses som extraordinärt betungande eller att hela syftet med avtalet förfaller för någon av parterna. I sådana fall kan en viss befrielse från avtalsåtagande medges. Det är just dessa undantagsfall som behandlas i detta examensarbete. De allmänna rättsregler som finns att tillämpa vid ändrade förhållanden är förutsättningsläran och den stora generalklausulen i 36 § avtalslagen. Det finns dessutom ett stort antal särskilda rättsregler för olika avtalstyper som tar hänsyn till oförutsedda förhållanden. Avtalsparterna erbjuds också fler flexibla lösningar. Till exempel har de möjligheten att, genom avtalsreglering, på egen hand kunna ordna de problem som kan uppkomma till följd av ändrade förhållanden. Det är dock väldigt svårt, om inte omöjligt, att redan vid avtalsslutet förutse och skydda sig mot alla typer av oförmånliga händelseutvecklingar. De oförmånliga effekter som kan uppkomma till följd av ändrade förhållande kan indelas enligt följande. Den ena situationen som kan uppkomma är att förmånerna som följer av avtalet uteblir eller blir mindre än man avsett. Den andra situationen är att den egna fullgörelsen av avtalsförpliktelser blir omöjlig eller på annat sätt mer betungande eller rentav riskfylld. Uppsatsen redogör för hur den drabbade avtalsparten kan undvika att ensam bära dem risker som uppkommer på grund av sådana oförmånliga händelser. I arbetet presenteras de förutsättningarna som bör vara uppfyllda för att parterna ska nå framgång med åberopande av förutsättningsläran och 36 § avtalslagen samt vilka påföljder parterna kan yrka på med åberopande av respektive rättsgrundsats. En särskild del av arbetet berör en komplicerad fråga om relation mellan dessa bestämmelser. Eftersom många rättsvetenskapsmän anser att vid prövningen av ändrade förhållande enligt 36 § avtalslagen vägledningen kan tas i internationella artikelsamlingar, kunde denna fråga inte förbigås i detta arbete.