Frihet under ansvar - klarar den biologiska mångfalden i skogen en nyliberal styrningsform?

Sammanfattning: Denna uppsats behandlar den förändrade styrning av svensk skogspolitik som infördes i Sverige 1993, och hur denna styrning påverkat den biologiska mångfalden i de svenska skogarna. Styrningsformen, vanligen benämnd ”frihet under ansvar”, bygger på frivillighet och avreglering och har en tydlig förankring i en nyliberal ideologi. Det gäller även den privata hållbarhetscertifiering som växt fram och haft påtaglig påverkan på svenskt skogsbruk. Mina två forskningsfrågor lyder så här: 1.Hur har den lagstiftning som infördes 1993, tydligt inspirerad av nyliberala värden, påverkat den biologiska mångfalden i svensk skog? 2. Behövs det ökad statlig reglering inom skogsbruket för att bevara den biologiska mångfalden? Och i så fall, hur skulle sådana regleringar kunna se ut? Detta är en kvalitativ studie som utöver litteratur- och faktainläsning kompletterats med intervjuer med sex företrädare för aktörer som är engagerade i skogsfrågor. Svaret på min första forskningsfråga är inte helt entydigt. Den privata hållbarhetscertifieringen FSC har inneburit vissa miljövinster och det har delvis växt fram ett större hållbarhetsperspektiv inom skogsbruket sedan den nya lagstiftningen kom till. Samtidigt minskar andelen så kallad kontinuitetsskog, skog som aldrig kalavverkats, tydligt. Dessa äldre skogar är centrala för den biologiska mångfalden. Ett stort antal rapporter pekar också på en krissituation för mångfalden i skogen. Pressen på att få fram mer skogsråvara växer också, vilket bland annat innebär kortare omloppstider i skogsbruket. Även det är negativt för den biologiska mångfalden. Inget tyder på att den rådande politiska styrningen kan hantera ovanstående problematik. Svaret på forskningsfråga två är därför att det behövs någon form av ökad statlig reglering. I slutanalysen tar jag upp ett antal förslag på tänkbara regleringar.