Energikartläggning av idrottsanläggningar - fallstudie av en ishall och ett badhus i norra Landskrona

Sammanfattning: Detta examensarbete är skrivet inom ramen för Green Hub Landskrona (GHL), som är ett samarbete mellan tre kommunala företag i Landskrona och flera institutioner inom Lunds Universitet - LTH. Syftet med samarbetet är att driva omställningen av stadsdelen Karlslund till en hållbar stadsdel genom innovativa lösningar för energi, avfall och boende. Detta examensarbete utförs som ett första steg i denna omställning. Arbetets syfte är delvis att kartlägga energianvändningen av två energikrävande anläggningar i området, nämligen Landskrona ishall och Karlslundsbadet. Det andra syftet är att utvärdera befintliga riktlinjer för energikartläggningar utifrån hur väl de stämmer överens med varandra, vilka aspekter de lyfter fram, vilka begränsningar de har samt hur väl de kan appliceras på idrottsanläggningar. Fyra riktlinjer har analyserats i arbetet varav Energimyndighetens riktlinjer har använts i de genomförda kartläggningarna på idrottsanläggningarna, men vissa anpassningar har gjorts utifrån tillgänglig data. Anläggningarna var dels en ishall, av typen mindre publikhall, med en utomhusisbana och ett äventyrsbad med en liten utomhusbassäng. Båda anläggningarna var försörjda med el från det koncessionspliktiga nätet och med fjärrvärme. I början av kartläggningsprocessen berättade anläggningarnas driftpersonal att det aktiva arbetet med energihushållning i anläggningarna tidigare varit mycket begränsat och främst utförts i samband med underhållsbehov. Energikartläggningarna utfördes bland annat genom en rad platsbesök där intervjuer hölls med personal, styrsystem studerades och installerad effekt avlästes från de olika komponenterna. Kartläggningarnas resultat jämfördes med genomsnittsdata för liknande anläggningar i Sverige, från Energimyndighetens inventering av energianvändningen i olika lokaler, benämnd STIL2. Det visade sig att anläggningarna använde allt från 20 % till fyra gånger mer energi än genomsnittet i STIL2. Karlslundsbadet avvek betydligt mer från genomsnittet än ishallen, men avvikelsernas storlek berodde på om energianvändningen jämfördes utifrån uppvärmd area, verksamhetsarea eller efter antal öppettimmar. Energikartläggningarna fokuserades på elanvändingens fördelning utifrån dess olika användingsområden, såsom pumpar, fläktar och kylmaskiner. I ishallen visade kartläggninen att kylmaskinerna stod för nästan 50 % av elanvändningen, avfuktare för cirka 17 % och diverse pumpar för runt 9 %. I Karlslundsbadet stod fläktar för 36 %, bastur för 26 % och diverse pumpar för 25 % av elanvändningen. I både Karlslundsbadet och Landskrona ishall antogs elanvändningen för utrustningen som av olika anledningar inte kunnat inventeras, främst utifrån data från STIL2 studien, vara 4,6 % respektive 12 %. Även belysningen för de två anläggningarna inventerades. Inventeringen visade att Karlslundsbadets installerade effekt var lägre än genomsnittet för badhus medan ishallens installerade effekt var högre än genomsnittet för ishallar. Det kan dock konstateras att båda anläggningarna har en stor förbättringspotential vad gäller åtgärder för att minska elanvändningen för belysning. I enlighet med rapportens andra syfte utvärderades Energimyndighetens riktlinjer utifrån hur tillförlitligt resultatet blev för de två studerade idrottsanläggningarna. I riktlinjerna föreslås att energianvändningen för respektive komponent beräknas utifrån installerad effekt och drifttider där befintlig data inte finns. Storleken på de differenser som kan föreligga mot uppmätta värden, vid använding av denna metodik, har utvärderats inom ramen för denna studie. Utvärderingen har visat att den använda metodiken leder till att den beräknade elanvändningen överskattas grovt i vissa fall. I Karlslundsbadet överskattades den med 35 % och i ishallen med 140 %. Källan till överskattningen var avvikelser i komponenternas aktuella effekt från den installerade effekten och skillnader i total och effektiv drifttid. Dessa överskattningar påverkade de olika användningsområdena i varierande grad, vilket i sin tur ledde till snedfördelningar av respektive användningsområdes andel av elanvändningen. Detta har styrkts bl.a. genom mätningar av kompressorernas eleffekt över en kortare tid i ishallens kylmaskin och är viktigt att ha i åtanke när resultaten tolkas. Analysen av de befintliga riktlinjerna för energikartläggningar visade på stora skillnader i deras struktur, omfattning och detaljnivå. Variationerna var även stora vad gäller deras beskrivning av insamlande av data och valet av åtgärder. Riktlinjerna tar däremot inte upp något om vilka felkällor som kan uppstå vid användandet av installerad effekt och drifttider eller hur dessa ska hanteras vid en genomförd kartläggning utifrån riktlinjerna. Riktlinjerna från Energimyndigheten uppger att de användningsområden som står för en betydande del av energianvändningen är de som borde studeras vid sökandet efter möjliga åtgärder. Detta angreppssätt går Energimyndigheten själv emot i sin bok, Energikoll i små och medelstora företag. Generellt för alla riktlinjer var att de lägger stor vikt vid de ekonomiska kalkylerna för en åtgärd. ISO-standarden var den enda som även lyfte fram vikten av att andra aspekter än ekonomi kan anses vara viktiga vid valet av åtgärder. Utifrån genomförda fallstudie konstaterades att var och en av riktlinjerna i sin helhet inte fungerar för anläggningar motsvarade Karlslundsbadet och Landskrona ishall.