Grov kvinnofridskränkning – ett resultat av fenomenet symbollagstiftning?

Detta är en Kandidat-uppsats från Lunds universitet/Juridiska institutionen; Lunds universitet/Juridiska fakulteten

Sammanfattning: Regeringen ansåg att införandet av ett kvinnofridsbrott var en viktig åtgärd för att belysa det våld som kvinnor utsätts för i hemmen och för att höja straffvärdet för den här gärningstypen. Regeringen ämnade genom kriminalisering att markera allvaret i systematiska övergrepp, brott samt kränkningar som begås av en nuvarande eller tidigare partner. Därtill hade regeringen för avsikt att stärka det straffrättsliga skyddet för kvinnor som utsätts för den här typen av upprepad brottslighet i nära relationer. Regleringens övergripande syfte kan därmed sägas vara att bekämpa våldet mot kvinnor. Statistik från Brottsförebyggande rådet visar likväl på att såväl antalet anmälningar, personuppklaringar och lagföringar avseende brottet grov kvinnofridskränkning minskade under åren 2009–2019. Kriterierna för kriminalisering inom svensk straffrätt utgör en utgångspunkt för utredningen. Syftet är att undersöka hur brottet grov kvinnofridskränkning förhåller sig till de här kriterierna. Utredningen fokuserar på kravet på ett godtagbart skyddsintresse jämte kravet på effektivitet. Det sistnämnda kravet kan delas upp in i en traditionell och en modern tolkning. Straffrättslig symbollagstiftning är ett fenomen som knyter an till begreppet effektivitet. Symbolisk lagstiftning kan definieras som lagstiftning vilken utger sig för att presentera lösningen på ett utpekat problem, medan dess verkliga syfte är dolt. Dess verkliga syfte är enligt den straffrättsliga litteraturen att tillgodose politiska behov. Det ska betonas att den symboliska lagstiftningen är en effekt av den ökade politiseringen som skett inom straffrätten. Uppsatsförfattarens slutsats är att brottet grov kvinnofridskränkning inte lyckas skydda kvinnor från systematiska övergrepp i förhållanden. Vidare kan konstateras att det aktuella brottet inte uppfyller samtliga kriterier för kriminalisering. Slutligen kan uppmärksammas att kvinnofridsbrottet är att bedöma som lagstiftning med högt symbolvärde, vilket är att betrakta som oönskat enligt den defensiva straffrättspolitiken såväl som den offensiva straffrättspolitiken.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)