Beskattning av styrelsearvoden i annat än tjänst - Vid vägs ände?

Sammanfattning: Syftet med detta examensarbete är klargöra gällande rätt för beskattning av styrelsearvoden. Ämnet har varit föremål för ett flertal avgöranden av HFD under en längre tid och nu senast ett plenumavgörande, följt av efterföljande resningsprövning. Frågan är komplex och kan sägas dels innefatta hur styrelsearvodet ska allokeras till ett skattesubjekt, dels till vilket inkomstslag den uppburna inkomsten ska klassificeras. Frågan har komplicerats ytterligare av lagförändringar, rättsfallskommentarer, problematik gällande rättstillämpning, samt skilda uppfattningar inom doktrin. Principen om rättshandlingars verkliga innebörd och skatteflyktslagen har stått till domstolarnas förfogande för att, ur ett skatterättsligt hänseende, underkänna de civilrättsliga uppdragsförhållanden vilka reglerar förehavandena mellan uppdragsgivare och uppdragstagare. HFD har istället för dessa valt att neka styrelseverksamhet i bolagiserad form på grunden att uppdragen enligt lag endast kan innehas av fysisk person. Detta skiljer sig från övriga liknande uppdrag och denna personliga natur har nu även att kommit att utgöra grund för att neka klassificering till inkomstslaget näringsverksamhet, oaktat till vilket skattesubjekt inkomsten allokeras. Trots att den skattskyldige yrkar beskattning hos sig själv som fysisk person så har Skatteverket och Skatterättsnämnden inte tillåtit beskattning inom enskild näringsverksamhet. Frågar väcks om hur en sådan rättstillämpning förhåller sig till den skatterättsliga legalitetsprincipen och här står främst definitionen av självständighet i 13 kap 1 § i fokus. Trots mångfaldig praxis så tycks rättsområdet ännu vara i behov av ledning. Frågan har nu prövats av ledamöter vilka förordnats från HD och de flesta tvivel om opartisk bedömning kan därmed sägas ha lagts åt sidan. Vissa andra tvivel rörande rättstillämpningen är ändå viktiga att lyfta och förhoppningarna är stora att HFD sätter stopp för felaktig tillämpning.