Strafflindring vid medverkan till utredning av egen brottslighet - En studie om den misstänktes rättsskydd i förhållande till strafflindringsgrunden

Sammanfattning: Enligt 29 kap. 5 § brottsbalken ska domstolen vid straffmätning i skälig omfattning beakta vissa förmildrande omständigheter. Dessa omständigheter, vilka man brukar kalla billighetsskälen, kan leda till ett lindrigare straff för gärningsmannen. Regeringen har nyligen föreslagit att billighetsskälen bör utökas till att även omfatta de fall där den tilltalade i väsentlig omfattning medverkat till utredningen av egen brottslighet. Detta är något som rättspraxis, under vissa förhållanden, redan idag ansett kunna utgöra skäl för strafflindring. Regeringen anser emellertid att ett införande av strafflindringsgrunden kommer ge ytterligare incitament för den misstänkte att bidra till utredningen och därigenom effektivisera brottsutredningarna. Förslaget är därmed till huvudsak motiverat av effektivitetsskäl och avviker således från existerande billighetsskäl vilka anses vara orättfärdigt att inte ta hänsyn till. Syftet med denna uppsats är att närmare granska hur en ordning, där den misstänkte belönas för att ha medverkat till utredningen, förhåller sig till vissa centrala rättsprinciper som ska skydda den misstänkte vid brottsutredningen. I uppsatsen argumenteras för hur lagförslaget – även om det som utgångspunkt inte torde vara rättsstridigt – kan leda till att den misstänktes rättsskydd urholkas. En redogörelse har gjorts för centrala förhörsregler, där fokus legat på vissa otillåtna förhörsmetoder som kan tänkas bli vanligare vid ett införande av lagförslaget. Uppsatsen har emellertid framförallt behandlat de straffrättsliga principerna rätten till tystnad, rätten att inte belasta sig själv och oskyldighetspresumtionen, vilka bland annat syftar till att förhindra otillbörligt tvång från staten och att respektera den misstänktes vilja att inte bidra till utredningen. Det har här konstaterats att viss inskränkning av dessa rättigheter kan tillåtas, men att det rättsskydd dessa principer ger den misstänkte likväl är omfattande och av central betydelse att de upprätthållas vid ett införande av lagförslaget. Vidare har uppsatsen analyserat lagförslaget utifrån ett rättssäkerhetsperspektiv. Det har här konstaterats att det inte finns några garantier att strafflindring ges trots att den misstänkte bidragit till utredningen. På grund av åklagares begränsade befogenheter att bestämma över påföljdsfrågan kan det heller inte förutses hur stor strafflindringen kommer vara.