Relationen mellan inkludering och ledarskap: komplexiteten i att leda olikheter utifrån HR-praktikers upplevelser

Sammanfattning: Vikten av ledares förståelse för hur medarbetares olikheter kan tas tillvara inom organisationer uppmärksammas allt mer i nutida forskning. Att leda olikheter på ett sätt där alla känner sig inkluderade kan dock vara komplext och relationen mellan inkludering och ledarskap är ännu inte tillräckligt utforskad. Uppsatsens syfte är därav att utifrån HR-praktikers upplevelser analysera relationen mellan inkludering och ledarskap samt vilka faktorer de upplever inverkar på relationen. Uppsatsen har en kvalitativ, induktiv och fenomenologisk forskningsansats med semistrukturerade intervjuer som huvudsakligt tillvägagångssätt. Studien är genomförd på en avdelning inom sjukvård i en anonym organisation. Det empiriska resultatet visar att det mellan inkludering och ledarskap upplevs finnas en påtaglig och avgörande relation. I analysen konstateras att ledarskapet upplevs utgöra grunden till inkluderingsarbetet men att arbetet kräver stöd och engagemang från alla delar och nivåer i organisationen. Inkludering upplevs kunna bidra till flertalet fördelar för organisationen även om tidigare forskning inte påvisat kausala positiva samband. Faktorer som upplevs inverka på relationen är bland annat struktur, kultur, individuella skillnader i ledarskapet samt organisationens kontext och omvärld. Utvecklingsmöjligheter för den medverkande organisationen är att förbättra uppföljningen av inkluderingsarbetet samt att i större utsträckning använda sig av delegering och empowerment för att möjliggöra tid för ledningen att ägna sig åt inkludering. Vidare forskning bör fortsätta utreda effekter av inkluderingsarbete och hur det förhåller sig till olika aspekter, tillsammans med en vidare benämning av mångfald.