Säkerhetsrättsliga aspekter på kvittning i konkurs

Sammanfattning: Huvudsyftet med konkursinstitutet är att jämt fördela tillgångarna i konkursen på samtliga fordringsägare. Detta görs av en konkursförvaltare som förordnats av tingsrätten i samband med konkursbeslutet. Förmånsrättslagens bestämmelser om förmånsrätter i konkurs är ett undantag till den jämna fördelningen. Lagen medger en viss borgenär som innehar en förmånsrätt en förtur till utdelning. Först när borgenärer med prioriterade fordringar fått utdelning kan oprioriterade borgenärer emotse utdelning. I uppsatsen undersöker jag skillnaderna mellan möjligheten till kvittning i och ur konkurs. Det konstateras att genomförbarheten av en kvittning ökar när gäldenären försätts i konkurs. Kvittning i konkurs kan ske mot fordringar som ej ännu förfallit till betalning. Kvittning i konkurs kan också ske mot oprioriterade fordringar även om borgenären också har prioriterade fordringar i konkursen. Kvittning i konkurs torde kunna ske även om borgenären själv dröjt med betalning av sin skuld till konkursgäldenären. De utökade möjligheterna till kvittning i konkurs innebär att den borgenär som också har en skuld till konkursgäldenären får en betydligt bättre ställning i konkursen än samtliga övriga borgenärer oavsett deras förmånsrätt. Borgenären med säkerhet i en kvittningsbar motfordran kan alltid räkna med att få full utdelning upp till värdet av skulden till konkursgäldenären. I förarbeten och i doktrin har framfört krav på en inskränkning av kvittningsrätten i konkurs. I slutet av uppsaten diskuterar jag och drar slutsatser kring huruvida argumenten håller och om kvittningsrätten verkligen bör inskränkas.