Frihet under kameraövervakning? − om individens insyn i bildmaterialet

Sammanfattning: Problem/Bakgrund: Varför har enskilda individer som fångas på bild av övervakningskameror på allmän plats inte rätt att få tillgång till bildmaterial som de själva förekommer i? Syfte: Uppsatsens syfte är att undersöka huruvida utlämnande av bildmaterial till enskilda individer som fångats på bild av övervakningskameror på allmän plats skulle fungera stärkande för den personliga integriteten hos de som övervakas. Den teoretiska utgångspunkten är Michel Foucaults tankar om panoptismen, i vilken han placerar den övervakade individen i centrum för ett nätverk av övervakande aktörer. Utifrån den utgångspunkten vill jag undersöka om tillgång till bildmaterialet utjämnar maktbalansen mellan kameraövervakande aktör och kameraövervakad. En ideologikritisk metod används för att besvara frågeställningen genom att undersöka hur en av Sveriges största kameraövervakande aktörer på allmän plats, SL, framställer den kameraövervakade och relatera detta till den omgivande juridiska kontexten som nekar utlämnande av materialet. Detta jämförs med hur utlämnande av bildmaterial går till i Storbritannien. Slutsatser: SL menar att integriteten hos de kameraövervakade skyddas genom att utlämnande av bildmaterial nekas. SL ges legitimitet och förtroende att hantera bildmaterialet utan att de kameraövervakade får titta på det. Detta kan ha samband med den tilltro till auktoriteter som finns i Sverige och som gör att kameraövervakning accepteras, som därmed även inbegriper hanteringen av det bildmaterialet. För att samhället inte ska likna ett panoptikon med tyranniska tendenser utan insyn – kan tillgång till bildmaterialet vara ett sätt att jämna ut maktrelationen mellan kameraövervakande aktör och den som kameraövervakas och således förstärka den personliga integriteten hos den kameraövervakade.