Folkhemmets baksida - om 1934 och 1941 års steriliseringslagar

Sammanfattning: Denna uppsats behandlar tillkomsten av 1934 och 1941 års steriliseringslagar. En kronologisk genomgång av utredningarna som föregick lagarna följs av ett avsnitt med tankar kring steriliseringarna från nutida författare. 1929 års steriliseringsutredning präglas av rashygieniska tankar. Man ville att steriliseringslagen skulle omfatta sinnesslöa, sinnessjuka och fallandesjuka. Sterilisering skulle få genomföras utan samtycke om individen var oförmögen att lämna sådant. I 1933 års utredning betonar man vikten av sterilisering av de sinnesslöa. Man ville överlåta beslut om sterilisering av sinnesslöa helt på läkarna, då man ansåg att steriliseringsgrunden var så uppenbar att någon myndighetskontroll inte behövdes. I 1936 års utredning, inför 1941 års lag, ville man ta bort kravet på att oförmågan att lämna samtycke skulle vara varaktig. Kretsen av personer som kunde steriliseras utan samtycke utvidgades till att omfatta personer med ett asocialt levnadssätt. I 1941 års lag infördes även en medicinsk indikation, vilken bara var tillämplig på kvinnor. Indikationen kom att användas på kvinnor som var utslitna på grund av många barnafödslar samt att de arbetade heltid och samtidigt skötte allt i hemmet. Man ville hjälpa dessa kvinnor genom en sterilisering, för att hindra födseln av fler barn som skulle slita ut kvinnorna ytterligare. Sterilisering genom indirekt tvång förekom ofta, som villkor för exempelvis utskrivning från anstalt eller abort. Dåtidens värderingar var väldigt annorlunda än vad de är idag, då man på den tiden ansåg att vissa människor inte var önskvärda och inte ens borde få födas.