Skogsavverkningens påverkan på grundvattnets flödesvägar

Sammanfattning: I Sverige avverkas stora mängder skog varje år vilket ger stora skogsområden som är heltkalhuggna. Avverkning av skogen leder till att evapotranspirationen och interceptionen frånväxter minskar. Detta ger en ökad grundvattenbildning som i sin tur leder till en ökad avrinning i vattendragen som avvattnar de avverkade skogsområdena. Den ökade vattentillgången i de avverkade områdena leder till att grundvattenytan höjs. Den höjda grundvattenytan gör att ytterligare markskikt närmare markytan kopplas samman medvattendraget. De övre markskikten har en högre halt av DOC och näringsämnen som kan komma att transporteras ut med grundvattnet till vattendragen och kan på så vis ändravattenkvaliteten i vattendrag och sjöar. Syftet med det här examensarbetet har varit att utreda vilka mekanismer som ligger bakom höjningen av grundvattenytan efter avverkning i ett område kring Balsjö i Västerbottens län. I studien användes tre delområden varav två var avverkade, det ena var helt kalavverkat, det andra med en kvarlämnad buffertzon närmast bäcken och det tredje området hade lämnatsorört som ett referensområde. Avverkningen i området skedde under mars månad 2006. Tidigare studier har visat att det finns ett exponentiellt samband mellan grundvattennivå ochvattenföring. Utifrån detta samband togs modeller fram. Modellerna användes sedantillsammans med vattenföringen för varje delområde för att generera grundvattensituationenför åren 2005, 2007 och 2009. Undersökningen visade att det hade skett en förändring i sambandet mellan grundvattennivåni marken och vattenföringen i vattendraget efter avverkningen. Detta innebar att grundvattennivån låg närmare markytan efter avverkningen vid samma vattenföring. Den största höjningen av sambandet hade skett i det kalavverkade området och en liten höjning kunde även ses i referensområdet. Detta innebar att två olika mekanismer, ökat flöde ivattendraget och ändrat samband mellan grundvattennivå och vattenföringen, bidrog tillhöjningen av grundvattennivån. Enbart sambandets inverkan på framrunnen volym grundvatten och placeringen i marken visade att det både hade skett en höjning av grundvattenytan samt att en ökad volym grundvatten hade runnit genom markskikten. Den ökade avrinningens inverkan på grundvattennivån visade att det var endast vid låga flöden som en höjning av grundvattenytan hade skett. Den framrunna volymen grundvatten vid ökad avrinning låg på samma nivå i marken efter avverkningen men volymen hade ökat. De slutsatser som kunde dras från resultaten var att det har skett en förändring i markens struktur efter avverkningen och att denna förändring hade störst effekt i det kalavverkadeområdet jämfört med buffertzonsområdet (med förutsättning att bäcken inte har dämts uppvilket kan ha påverkat de låglänta områdena nära bäcken). Ökningen i avrinning bidrar endast med en liten del till den ökade grundvattennivån.