Män som offer för sexuellt våld : en diskursanalys av svenska rättsfall där män fallit offer för sexuellt våld

Sammanfattning: Studiens syfte är att genom ett urval av teoretiska utgångspunkter, undersöka de befintliga diskurserna i de svenska hovrätterna angående rättsfall där män fallit offer för sexuellt våld. Genom diskursanalys urskiljdes två huvuddiskurser i de sex rättsfallen: målsägandes fysiska, verbala eller icke motstånd, samt gärningsmannen som en “riktig man”. Inom dessa kunde även ett antal underdiskurser synliggöras. Gärningsmännen i rättsfallen beskrivs i termer kopplade till manliga attribut, såsom dominerande och stark. I kontrast beskrivs offren i termer som snarare är kopplade till kvinnliga attribut, såsom svag eller hjälplös. Hovrätterna ställde diskurserna i relation till varandra för att förstå varför och hur en man kunnat falla offer för det sexuella brottet. Problematiken är dock egentligen inte huruvida en man kan vara ett offer för sexuellt våld, för att genom analys av rättsfallen anses hovrätterna framställa männen som offer för handlingen de utsatts för. Men det blir problematisk då mannens offerstatus ställs i relation till gärningsmannen och den rådande hegemoniska maskulinitets diskurs som råder. Istället för att vara en man och ett offer, blir mannen istället uppbyggd genom kvinnliga attribut, alltså en en “icke-man”, för att på så sätt kunna ha status som ett offer. En man kan vara en man eller en “icke man” med offerstatus. Reproduktionen av de rådande diskurserna ses som en omedveten process från hovrätterna, vilket är särskilt problematiskt. Detta tydliggör att mannen som norm ses som naturlig istället för något som vidmakthåller diskurser och maktförhållanden i samhället. Utan ett ifrågasättande finns en risk att rådande maktstrukturer och diskurser gror sig djupare in i vad vi anser är det naturliga och detta leder till att både synen på män och kvinnor respektive offer och förövare blir allt mer problematiskt.