Erkännande av barnäktenskap - Hur svensk lagstiftning förhåller sig till transnationella förpliktelser

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på avancerad nivå från Lunds universitet/Juridiska institutionen; Lunds universitet/Juridiska fakulteten

Sammanfattning: Barnäktenskap är en angelägenhet som med internationella såväl som nationella medel motarbetas. Bland annat har Förenta nationerna (FN) uttalat att arbetet mot en nolltolerans mot barnäktenskap ska ses som en del av de globala målen som ska uppnås innan 2030. FN:s konvention om barnets rättigheter, allt oftast igenkänd som barnkonventionen, kopplar förbud mot barnäktenskap till fem olika rättighetsartiklar. Även om det är främst inom folkrättsliga organ som en diskussion angående barnäktenskap hörs, finns det en utveckling på svensk nivå. I nuläget råder det ett totalförbud mot ingående av äktenskap när någon av parterna är under 18 år i Sverige. Lagstiftaren har som mål att harmonisera de svenska äktenskapshindren för ingående av äktenskap med de internationellt privaträttsliga reglerna om erkännandet av äktenskap ingångna i utlandet. Detta har resulterat i att åldersgränsen utgör ett äktenskapshinder i Sverige såväl som ett hinder mot ett erkännande av i utlandet ingångna vigslar, i Sverige. Den svenska, strikta, hållningen mot erkännande av äktenskap där någon a parterna är under 18 år går i linje med motarbetande av barnäktenskap men den strider mot den grundläggande internationellt privaträttsliga principen om att erkänna utländska äktenskap om det är giltigt i landet där det ingåtts. Uppsatsen analyserar genom kritisk rättspositivism de motiv som lagstiftaren haft för handen och jämför kompabiliteten av dessa med förpliktelser som uppkommit genom åtaganden enligt EU-rätten, Europakonventionen och barnkonventionen. Resultatet blir att den svenska lagstiftningen inom vissa områden kan tänkas hålla en för strikt linje.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)