Lär offentlig sektor vid återinstitutionalisering av policy? : En fallstudie av Sveriges totalförsvars återinstitutionalisering år 2013-2015 utifrån dess två primära representanter Försvarsmakten samt Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.

Sammanfattning: Svensk myndighetsstruktur baseras på de två byggstenarna demokrati och byråkrati där det sistnämnda ska verka som en invaggande trygghet för folket genom dess stabilitet och opartiskhet. (Regeringsformen, 1974) På så sätt ska ett ansvarsfullt hanterande av skattefinansierade medel tillses. Detta till trots förändras svenska myndigheters struktur och organisation fortlöpande. Inte sällan i vågor där den implementerade förändringen i många fall återgår till att likna ursprungsläget något decennium senare. Denna uppsats studerar huruvida offentliga organisationer lär vid återinstitutionalisering av policy. Uppsatsen tar sitt avstamp i ett top-down perspektiv i den strategiska planeringen på central nivå. Uppsatsens studieobjekt är återinstitutionalisering av policyn Sveriges totalförsvar. Den vetenskapliga relevansen utgörs av djupdykning i lärande vid återinstitutionalisering av policy. Det forskningsbaserade bidraget sker därmed till området Learning utifrån svensk offentlig förvaltnings perspektiv med dess löpande förändring. Uppsatsen åsyftar att identifiera om offentliga organisationer lär vid återinstitutionalisering av tidigare etablerad policy. Denna uppsats är i sin helhet en fallstudie av lärande vid återinstitutionaliseringen av Sveriges Totalförsvar. Totalförsvaret bygger på ett lika stort civilt som militärt försvar. Därför studeras, utöver politisk nivå, de två huvudmyndigheter på central nivå: Försvarsmakten (FM), som representant för det militära, och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) som företrädare för det civila. Uppsatsen i sin helhet påvisar resultat om lärande i offentlig verksamhet vid återinstitutionalisering av policy utifrån primärt fyra konklusioner: Ett lärande sker innan återinstitutionalisering av policy; Detta lärande är inte baserat på institutionellt minne och sålunda inte baserat på att lärande finns kvar i organisationerna från den tidigare institutionaliserade policyn; En återinstitutionalisering av tidigare institutionaliserad policy särskiljer sig inte från en institutionalisering av en helt ny policy – kunskapen från den tidigare lever inte kvar i organisationen; Lärandet följer inte den process av lärande som teoriernas modeller målar upp – det finns inte en tydlig lärandeprocess utan istället flertalet småprocesser av lärande.