”kroppen är det som syns...” : en tidigare självskadande kvinna berättar om sitt liv

Sammanfattning: Syftet med studien är att utifrån en tidigare självskadande kvinnas egen berättelse om sitt liv undersöka och försöka förstå hur hon upplevde sig själv och sin kropp i samband med självskadebeteendet, samt undersöka hennes yttre sammanhangs betydelse för hennes behov av att skada sig själv. Syftet med studien är också att undersöka sambandet mellan kropp, själ och yttre sammanhang när det gäller hennes självskadebeteende och därmed bidra till ökad förståelse kring problematiken. För att försöka förstå detta har jag i denna kvalitativa undersökning valt att utgå från narrativ metod och en livsberättelse. I analysarbetet har jag haft en induktiv ansats, dvs. jag har utgått ifrån empirin och sökt fruktbara teorier för att förstå empirin. Valda teorier är Jacques Dropsys teorier om kroppsuttryck och Marianne Lerners teorier om psykosomatik. I resultatet har framkommit att självskadebeteendet fyllde många olika funktioner för berättaren, t.ex. känslan av kontroll, uttryck för en inre smärta och en längtan efter att bli sedd. Berättaren upplevde sin kropp som död materia. I studien framgår att det yttre sammanhanget var avgörande för berättarens behov av att skada sig. De valda teorierna har används för att försöka förstå sambandet mellan kropp, själ och yttre sammanhang.