Sexköpslagen och människohandel i ett helhetsperspektiv - Den svenska synen på prostitution och dess samband med människohandel

Sammanfattning: Den s.k. sexköpslagen (1998:408) trädde ikraft år 1999. Efter en översyn av sexualbrottsbestämmelserna, fördes den 1 april förbudet av sexköp in i 6 kap. 11 § BrB (SFS 2005:90). Bakgrunden till kriminaliseringen är att prostitution av lagstiftaren definieras som våld mot kvinnor. Prostitution beskrivs inte kunna vara frivillig och genom förbudets införande fokuserades på mäns efterfrågan, en grupp som man framhöll länge hade varit osynliggjord. Den svenska prostitutionssynen kan således sägas ha ett feministiskt perspektiv med en tvångsförståelse. Människohandel har berörts i en rad internationella instrument, t.ex. FN:s tilläggsprotokoll om förebyggande, bekämpande och bestraffande av handel med människor, särskilt kvinnor och barn samt EU:s rambeslut om bekämpande av människohandel. Med bakgrund i det internationella arbetet infördes i Sverige en särskild straffbestämmelse rörande människohandel för sexuella ändamål i 4 kap. 1 a § BrB (SFS 2002:436). Paragrafen utvidgades senare till att omfatta människohandel även för andra ändamål än sexuella, såsom organhandel, tvångsarbete osv. I lagstiftningsarbetet till nämnda paragraf framgår den svenska uppfattningen om sambandet mellan prostitution och människohandel. Efterfrågan på prostitution pekas ut som en förutsättning för människohandel och sexköpslagen pekas ut som ett sätt att reducera denna efterfrågan. Härigenom betraktas sexköpslagen som ett medel i arbetet med att bekämpa människohandeln för sexuella ändamål. Sexköpslagens eventuella effekt på människohandeln berördes alltså först vid denna tidpunkt. Människohandelns omfattning uppges vara liten i Sverige i jämförelse med andra länder. Rikskriminalpolisen (RKP) framhåller att sexköpslagen har haft en positiv effekt på människohandeln i Sverige. Förbudet mot sexköp har inneburit svårare omständigheter för människohandlare att bedriva prostitutionsverksamhet i Sverige. Sexköparnas rädsla för lagföring och att människohandlarna varit tvungna att flytta runt kvinnorna för att undvika upptäckt har inneburit komplikationer för människohandlarna. Detta skall ha lett till att människohandlare betraktar Sverige som en dålig marknad för sin verksamhet. Samtidigt pekas det på att sexköpslagen har inneburit att sexköparna i mindre utsträckning är villiga att vittna i kopplerimål och samma utveckling befaras ske när det gäller människohandelsfall. Trots denna och andra negativa effekter av sexköpslagen menar man dock att förbudet mot sexköp har en förebyggande effekt på människohandel. Prostitution är en laglig verksamhet i Nederländerna och för några år sedan legaliserades bordeller och hallickverksamhet. Man menar från nederländsk sida att prostitutionen alltid har funnits och att den aldrig kommer att försvinna. Man gör även en uppdelning mellan frivillig och påtvingad prostitution. Antagandet om prostitutionens odödlighet innebär att den frivilliga prostitutionen inte bör försöka elimineras, utan istället regleras så att den sker under former som kan accepteras av samhället. Den nederländska prostitutionssynen kan således beskrivas ha ett funktionalistiskt perspektiv med en frivillighetsförståelse. Den påtvingade prostitutionen och människohandel regleras i artikel 250 i den nederländska strafflagen. Arbetet mot människohandel är upplagt på ett annat sätt i Nederländerna än i Sverige. Man menar att det inte finns något direkt samband mellan prostitutionen i ett visst land och människohandeln. Det är istället fattigdomen och den låga levnadsstandarden i ursprungsländerna som pekas ut som orsak. Legaliseringen av bordeller betraktas bl.a. som en väg att förebygga människohandeln. Man menar att legaliseringen har inneburit att omfattningen av tvång har reducerats. Sexköparnas förväntade preferens för ordnade och reglerade förhållanden betraktas kunna innebära marknadsmässiga fördelar för de legala bordellerna. Svårigheterna att finna kunder till den illegala verksamheten framhålls ha en förebyggande effekt på människohandeln. Såväl företrädare för Sverige som Nederländerna menar alltså att deras prostitutionspolitik fungerar förebyggande på människohandeln. Båda tillvägagångssätt kan sägas ha både för- och nackdelar och det kan inte uteslutas att båda kan ha vissa förebyggande effekter på människohandel. Att svårigheter att bedriva människohandelsverksamhet fungerar förebyggande på människohandel förefaller naturligt. Ju mindre pengar som finns att tjäna desto mindre intresse från potentiella människohandlare. I Nederländerna, som har en omfattande prostitution, kan en reglering av förhållandena sägas ha fördelar genom en eventuell förflyttning av efterfrågan till den legala prostitutionssektorn. Samtidigt kan det hävdas att en omfattande prostitution leder till en kultur som möjliggör ytterligare prostitution och människohandel. Detta stöds av att omfattningen av prostitution och människohandel är mindre omfattande i Sverige än i Nederländerna samt av utvecklingen i staten Victoria. Sheila Jeffreys, professor i statskunskap vid universitet i Melbourne, menar att legaliseringen av bordeller i staten Victoria lett till en växande sexindustri, ett ökat antal illegala bordeller och en ökad omfattning av människohandeln. Av detta torde man kunna dra slutsatsen att, trots att en regleringspolitik kan förefalla leda till fördelar på kort sikt, dess konsekvenser på längre sikt är ett samhälle där prostitution och människohandel breds ut. Utvecklingen i Sverige, från liberaliseringen på 1970-talet till dagens syn på prostitution som våld mot kvinnor, visar att förändringar i samhällets syn på prostitution kan ske på relativt kort tid. Även skillnaden i efterfrågan mellan olika länder visar på kulturens betydelse för prostitutionens omfattning. Ur detta perspektiv framstår en politik som ämnar reducera efterfrågan på prostitution som praktiskt möjlig och mer effektivt fungerande i arbetet mot människohandeln än ett underlättande för prostitutionsverksamheten genom en legalisering.