The share capital requirement - a comparative study of its functions, problems and future.

Sammanfattning: Denna uppsats undersöker effekterna av minimikapitalkravet i relation till svenska privata aktiebolag. Aktiekapitalets ”vara eller inte vara” är något som länge debatterats, i Sverige och utanför. Sverige och många av de kontinentaleuropeiska länderna, såsom Tyskland, har en tradition att kräva att entreprenörer som önskar att starta ett privat aktiebolag bidrar med kapital till detta. Skälen är många, men skyll för frivilliga men framför allt ofrivilliga borgenärer är historiskt sett det mest uttalade. Andra skäl är att aktiekapitalet fungerar som en inträdesbarriär, som regler för att kapital ska stanna kvar i företaget och att det är ett sätt att reducera transaktionskostnader eftersom lagreglerna utgör ett standardkontrakt. Som en inträdesbarriär ska aktiekapitalet bidra till att endast seriösa entreprenörer har tillgång till aktiebolagsformen och möjligen att hindra den från att utnyttjas för mindre lagliga eller lämpliga syften. Detta är ett av de starkaste argumenten i den svenska regeringens proposition men resonemanget har kritiserats eftersom man kan gå miste om många duktiga entreprenörer för att de saknar kapital. Vidare har det diskuterats, i sammanhanget att se aktiekapitalet som ett sätt att signallera seriositet till marknaden, om finansiering via aktiekapital eller skuld skapar de mest trovärdiga företagen. Anglosaxiska länder såsom England eller USA har inte samma tilltro till minimikapitalkravets funktion som borgenärsskydd och har därför slopat dessa krav. I stället spelar insolvenslagstiftningen en stor roll och detta gör att marknaden själv får avgöra hur den bäst skyddar sig, via olika typer av överenskommelser. När blicken vänds mot EU så har försök gjorts för att harmonisera bolagsrätten och i kommissionens förslag till stadga för SPE-bolaget, det föreslagna privata europabolaget, sattes minimikapitalet till en euro. Men i den nu aktuella presidentkompromissen kan medlemsstater själva välja vilket kapitalkrav de vill tillämpa, mellan en euro och upp till åtta tusen euros. Kompromissen gör att SPE-bolaget går miste om ett viktigt karaktärsdrag och nu är fördelen främst att bolaget kan driva verksamhet i de olika medlemsländerna. Framtiden är mycket intressant, med ökad harmonisering i EU, SPE-bolaget och fler och fler bolag från alla europeiska länder som väljer att skapa sitt privata bolag i Storbritannien. Sverige har flera beslut att ta och vägar att välja från och minimikapitalkravet är en central fråga. Denna uppsats visar att minimikapitalkravet är ett utdaterat koncept. Det ger inte något borgenärsskydd ens till ofrivilliga borgenärer eftersom aktiekapitalets storlek inte har någon relation till framtida skadeståndsanspråk eller skatteskulder, speciellt eftersom aktiekapitalet oftast redan är förbrukat när ett bolags ekonomiska kris uppdagas. Författaren förordar vidare idén om en obligatorisk försäkring som alternativ till aktiekapitalet för att framför allt fullgöra kravet på just säkerhet för ofrivilliga borgenärer. Transaktionskostnader är inte något som bör övervägas i lagstiftningsprocessen då det gäller affärer och undersökningar har visat att de flesta borgenärer väljer att skapa individuella överenskommelser även om företaget i fråga har ett aktiekapital. När det kommer till en inträdesbarriär finner författaren det udda att det är möjligt att köpa begränsat ansvar. Det bör förtjänas.