Distraktion som smärtlindring vid procedurrelaterad smärta hos barn

Sammanfattning: Bakgrund: Det är vanligt att barn som genomgår vårdrelaterade procedurer upplever smärta och oro i samband med dessa. Många gånger är denna smärta underdiagnostiserad och underbehandlad. Smärta och oro i samband med vårdrelaterade procedurer kan även leda till komplikationer vid framtida procedurer. Genom att använda distraktion som en form av smärtlindring kan sjuksköterskan potentiellt minska lidandet för både barnet och föräldrarna. Syfte: Syftet var att undersöka effekter av distraktionsmetoder på barn noll till tolv år avseende procedurrelaterad smärta. Syftet var också att visa eventuella styrkor och svårigheter med distraktionsmetoderna. Metod: En litteraturöversikt med systematisk ansats, där 15 artiklar ingick vilka utgjordes av randomiserade kontrollerade studier. Dessa söktes fram i databaserna PubMed och CINAHL. Resultat: I de artiklar som granskats undersöktes flera olika typer av distraktion för att lindra procedurrelaterad smärta hos barn. Metoderna som undersöktes var teknologiska distraktionsmetoder, analoga distraktionsmetoder, standarddistraktion och sinnliga distraktionsmetoder. Majoriteten av dessa metoder visade sig ha god effekt avseende smärtlindring vid procedurrelaterad smärta hos barn noll till tolv år. Distraktionsmetoderna hade även oros- och stressreducerande effekt i samband med vårdrelaterade procedurer. Utöver nämnda fördelar påträffades ett antal styrkor och svårigheter med metoderna, så som ekonomiska fördelar, föräldrars belåtenhet och utbildning av vårdpersonal. Slutsats: Det finns ett flertal distraktionsmetoder att tillgå för att lindra procedurrelaterad smärta hos barn i åldrarna noll till tolv år. Majoriteten av dessa har effekt när det kommer till att minska den procedurrelaterade smärtan. Utöver detta kunde även ett antal hinder och ytterligare fördelar med distraktion ses, däribland minskad stress och oro i samband med procedurerna, förkortad läkningsprocess och minskad tidsåtgång för proceduren samt att metoderna var lättanpassade och lämpliga i en pressad vårdmiljö. Eftersom smärtskattning och smärtlindring fortsätter vara en utmaning för vårdpersonalen anser vi att den här typen av kunskap bör kunna spridas och implementeras.