Att vårda när det föreligger en språkbarriär

Sammanfattning: Bakgrund: Språk är människans medel för att kommunicera. Genom ord kan information förmedlas verbalt men även genom kroppsspråk. På grund av människans ökade migration runt om i världen, uppstår språkbarriärer mer frekvent. Migrationen kan bero på frivillighet men även krig, som sätter människan i flykt. Att inte kunna tala språket i det land en människa befinner sig i, kan ställa till med problem när behovet av att söka sjukvård uppstår. Sjuksköterskans roll i mötet med dessa patienter blir att tillgodose patienten med adekvat omvårdnad, trots att det finns språkhinder. Syfte: Att undersöka sjuksköterskors erfarenheter av att ge omvårdnad när det föreligger en språkbarriär inom hälso- och sjukvård. Metod: En systematisk kvalitativ litteraturstudie genomfördes för att undersöka det valda syftet. Med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys kunde ett resultat presenteras utifrån tolv vetenskapliga artiklar med kvalitativ studiedesign. Resultat: Genom resultatet framkom två huvudkategorier, Språkbarriärers påverkan på omvårdnad och Hjälpmedel för att överkomma språkbarriärer och sju underkategorier, Sjuksköterskans upplevelse av att ge omvårdnad vid språkbarriär, Sjuksköterskans upplevelse vid kommunikation, Tolk som hjälpmedel, Sjuksköterskans upplevelse av att använda tolk, Anhöriga som hjälpmedel, Kollegor som hjälpmedel och Övriga hjälpmedel vid språkbarriär. Konklusion: Av resultatet framkom det att språkbarriärer påverkade omvårdnaden. Den personcentrerade vården blev inte optimal, eftersom sjuksköterskor inte kunde ta del av hela patientens berättelse utan att använda sig av något slags hjälpmedel för att överkomma språkbarriären. Sjuksköterskor lyfte problematik gällande avsaknad av utbildning i användningen av tolk.