Undvikandet av skatt bland privata välfärdsbolag : en utredning av potentiella lösningar utanför skatterätten

Sammanfattning: Ränteavdragsbegränsningsreglerna har under senaste tiden varit omdiskuterade och är fortfarande mycket aktuella. Luckorna i regelverket utnyttjas av både bolag och kommuner genom så kallade räntesnurror, vilket ger en ekonomisk fördel genom att de kan göra stora avdrag för räntor och därmed sänka eller till och med helt undgå bolagsskatt. 1 januari 2009 infördes regler om begränsningar i avdragsrätten för interna räntor, och 2013 gjordes vissa ändringar i reglerna. Trots detta kvarstår problemet då det fortfarande finns möjligheter att kringgå begränsningsreglerna genom exempelvis externa lån. Skatteverket har, efter införandet av reglerna, utvärderat utfallet, och upptäckt hur pass omfattande, bland annat välfärdsbolag fortfarande utnyttjar dessa regler för skatteplanering och därför försökt hitta en lösning på problemet. Regler gällande ränteavdrag återfinns i inkomstskattelagen (1999:1229) (vidare benämnt IL). Enligt 16 kap. 1 § IL har företag rätt att göra avdrag för ränteutgifter i inkomstslaget näringsverksamhet, utan krav på att bibehålla eller förvärva inkomster. Detta gäller såvida inte någon av begränsningarna i 24 kap. 10 a-10 f §§ IL är tillämpliga på situationen, då avdrag för ränteutgifter inte får göras. Problematiken med reglerna i 24 kap. 10 a-10 f §§ IL är att bolag finner möjligheter att kringgå begränsningarna, vilket gör att det föreligger ett hot mot den svenska bolagsskatten. År 2014 gjordes en uppskattning på hur mycket bolagsskatt som går förlorad och resultatet visade att staten går miste om omkring 4-5 miljarder kronor varje år2. Räntesnurror sker av skäl att undgå skatt och det föreligger vanligtvis inte några affärsmässiga skäl3. Som det ser ut nu, kan bolag låna pengar av varandra, varpå de sätter en hög internränta. Räntorna är avdragsgilla för bolagen, om de ser till att inte falla in under begränsningsreglerna i 24 kap.