Bevisprövning i våldtäktsmål - Före och efter lagändringen 1 juli 2018

Sammanfattning: Den 1 juli 2018 förändrades den svenska våldtäktslagstiftningen. Gränsen mellan tillåtet sex och otillåtna övergrepp flyttades från tvång till frivillighet. En del av debatten som föregått lagändringen har handlat om hur processen i domstol skulle kunna påverkas. Framför allt har det sagts att bevissvårigheter kommer att uppstå samt att våldtäktsoffret kommer att vara i fokus vid den rättsliga prövningen. Syftet med denna uppsats är att undersöka huruvida domstolens bevisprövning i våldtäktsmål på något sätt förändrats i och med lagändringen. Den huvudsakliga frågeställningen är om, och i så fall hur, bevisprövningen i våldtäktsmål har förändrats. För att besvara den huvudsakliga frågeställningen redogörs inledningsvis för våldtäktsbrottets karaktär och konstruktion. Ett av de två rekvisiten i våldtäktsbestämmelsen handlar om den sexualhandling som genomförts. Sex som sådant är dock inte negativt i samma bemärkelse som exempelvis mord, misshandel eller rån. Detta gör konstruktionen av våldtäktsbrottet svår och ger också upphov till våldtäktsbrottets komplicerade karaktär. För att besvara frågeställningen redogörs även för de rättsliga ramarna som finns för bevisprövningen i våldtäktsmål. För att kunna uppfylla syftet med uppsatsen har en kvalitativ rättsfallsstudie genomförts, där våldtäktsdomar från både före och efter lagändringen studerats för att kunna se övergripande mönster, likheter och skillnader. Den slutsats som kan dras från arbetet är att bevisprövningen i våldtäktsmål har förändrats efter lagändringen, även om bevisprövningen i vissa avseenden förblir oförändrad.