Sjuksköterskans erfarenhet av att bemöta närstående till patienter som vårdas palliativt

Sammanfattning: Bakgrund: I Sverige idag beräknas cirka 70 000 till 75 000 personer vara i behov av palliativ vård. Flertalet av dessa patienter vårdas på avdelningar som inte är specialiserade inom palliativ vård. Närstående utgör en central del av den palliativa vården och behöver stöttning för att klara av att anpassa sig till denna stora förändring i livet. Sjuksköterskans roll är att underlätta adaptionen för både patienten och närstående. Denna process kräver i sin tur att det finns stöd till sjuksköterskan och att hen har kunskap om bemötande av sörjande närstående. Syfte: Denna litteraturstudies syfte är att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att bemöta närstående till patienter som vårdas palliativt.Metod: Litteraturstudie med kvalitativ design. De databaser som användes för att söka artiklar var Pubmed, Cinahl och PsycINFO. Tolv vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats granskades och analyserades för att fastställa ett resultat. Resultat: Sjuksköterskans erfarenhet av att bemöta närstående till patienter som vårdas palliativt sammanställdes i fyra huvudteman: Kommunikationssvårigheter, miljöns betydelse för sjuksköterskan, betydelsen av stöd för sjuksköterskan och utveckling för sjuksköterskan. Det framkom att sjuksköterskorna känner sig osäkra i mötet med närstående, främst på grund av att de saknar kunskap och av rädsla för att uttrycka sig fel. Sjuksköterskor med lång erfarenhet kände sig mer bekväma i mötet än de med mindre erfarenhet.Konklusion: Att bemöta närstående till patienter med en livshotande sjukdom som vårdas palliativt är en svår utmaning för sjuksköterskan. Det krävs kunskap om hur information ska ges och ofta behöver sjuksköterskan upprepa sig för att de närstående ska förstå. Den mest framträdande slutsatsen var att erfarenhet är det som har störst betydelse för att sjuksköterskan ska känna sig bekväm. Mer utbildning i hur närstående ska hanteras behövs bland sjuksköterskorna.