Dagvård och Reglerbart gastriskt band som behandling för patienter med fetma

Sammanfattning: Introduktion: Övervikt och fetma är ett globalt växande folkhälsoproblem vilket leder till enorma ekonomiska samhällskostnader. Fetmakirurgi, bland annat Reglerbart gastriskt band (Adjustable Gastric Banding, AGB), har visat långsiktiga effekter på viktminskning, medan icke-kirurgisk fetmabehandling har visat mindre tydliga effekter. Detta har lett till att fetmakirurgin ökat dramatiskt. Trots detta har vissa kirurgipatienter svårigheter i att upprätthålla viktminskning över tid. Fetmakirurgi kan även leda till senkomplikationer och biverkningar. Flertalet experter argumenterar för att långtidsbehandling är väsentlig för vidmakthållande av beteendeförändring. Dagvårdsbehandling anses vara värd att överväga för patienter med fetma. Den har använts brett inom diabetesvård men ej lika mycket inom fetmabehandling. Syfte: Att strukturera och undersöka population och datamaterial från en redan genomförd men opublicerad, tre år lång interventionsstudie, med tre uppföljningar, om viktminskning och ätbeteende hos patienter med fetma, efter behandling med: Adjustable Gastric Banding, Dagvård alternativt en kombination av de båda behandlingarna. Metod: Datamaterial i 30 pärmar, från patienter (baseline: n= 212) i en redan genomförd men opublicerad interventionsstudie, lästes igenom och strukturerades in i ett index i Microsoft Words. Därefter skapades en databas i Microsoft Excel. I databasen räknades de patienter samman som visat angivna mått på viktminskning (BMI) och ätbeteende (TFEQ) vid något, några eller samtliga av de totalt tre uppföljningstillfällena i studien. Resultat: Efter strukturering och undersökning av datamaterialet framgick att enbart (n=10) av (n=212) fullföljt studien genom uppvisade mått på BMI samt TFEQ vid samtliga av studiens tre uppföljningstillfällen. För att i denna masteruppsats visa resultat från en större studiepopulation presenterades även uppvisade mått (BMI, TFEQ) från patienter som deltagit vid baseline och tredje uppföljningstillfället, men som nödvändigtvis inte deltagit vid uppföljnigstillfälle ett eller två (n=43). BMI och TFEQ presenterades i medelvärde och median för varje behandlingsgrupp. Slutsats: Resultatet visar att majoriteten av de deltagande patienterna inte fullföljde hela programmet. Därför kunde inga effekter av respektive behandling på förändring av vikt och ätbeteende beräknas.