Alternativ och kompletterande kommunikation i förskolan : En studie om kommunikation, samspel och delaktighet för barn med autism med eller utan intellektuell funktionsnedsättning

Sammanfattning: Syftet med denna studie är att bidra med fördjupad kunskap om alternativ och kompletterande kommunikation för barn med autism med eller utan intellektuell funktionsnedsättning genom att undersöka vilka former de erbjuds samt hur dessa används på förskolan med fokus på kommunikation, samspel och delaktighet i verksamheten. Studien är kvalitativ och har utgått från ett sociokulturellt perspektiv. Observation och intervju som metod har använts. Genom att ha grundad teori som metodansats har observation, intervju och analys löpt parallellt. Fyra pojkar med autism med eller utan intellektuell funktionsnedsättning observerades i studien. Fyra resurspersoner och fyra ansvariga pedagoger på avdelningarna intervjuades liksom specialpedagog och logoped från Habiliteringen. Resultatet visar att habiliteringen erbjuder ett grundpaket innehållande tecken som alternativ och kompletterande kommunikation (TAKK) och bilder. TAKK, bilder och kroppsspråk är de AKK-former som används mest av pedagogerna medan barnen mest använder sig av kroppsnära signaler som blickar, rörelser och ljud. Eftersom AKK inte enbart består av TAKK och bilder bör det göras en noggrann kartläggning av vilken AKK barnen använder i syfte att kunna möta barnens kommunikation. Det finns behov av mer utbildning om vad AKK är och hur det används. Det behövs även utbildning om autism och intellektuell funktionsnedsättning för att förstå barnens behov av AKK. Framgångsfaktorer för kommunikation, samspel och delaktighet på förskolan är bland annat att det finns engagerade vuxna med ett förhållningssätt som gör att de kan stödja barnen i kamratkontakterna och ett fungerande samarbete med föräldrarna.