”När man pratar kan man ju lära sig saker, men inte om melliset kan man lära sig någonting”. : Mellanmålet som informell lärandepraktik på fritidshemmet.

Sammanfattning: Undersökningen grundar sig i ett sociokulturellt perspektiv på lärande. Lärandet förstås därmed som resultatet av socialt samspel mellan människor. Uppsatsens syfte att utforska mellanmålet som informell lärandepraktik på fritidshem och öka förståelsen för mellanmålets betydelse i nämnda kontext. Studien har genomförts med en kvalitativ ansats som ett etnografiskt inspirerat fältarbete. Undersökningen är utförd som en metodtriangulering. Vid sju olika tillfällen har mellanmålet observerats på två olika skolor. Till dessa observationer har sedan 27 enkätsvar kommit in som barn i årskurs tre svarat på utifrån frågor kring vilka de har pratat med under mellanmålet och om vad. Utifrån det insamlade materialet har sedan intervjuer genomförts med elever och pedagoger om deras tankar kring mellanmålet och ett potentiellt lärande. Att det sker ett lärande är alla överens om och det kan röra sig om en fostran om vad som är accepterat att göra vid en måltid och regler hur man uppför sig. Men det kan också röra sig om att upprätthålla eller skapa nya sociala kontakter likväl som olika faktakunskaper. Eleverna är väl medvetna om att de kan lära sig nya saker av varandra.  Viktiga tillfällen till lärande under mellanmålet är samtalen menar både elever och pedagoger. Det finns också orsaker som begränsar lärandet. Det kan röra sig om organisation och/eller förutsättningar. Pedagogerna pratar om stora barngrupper vilket gör att det är svårt att hinna med att samtala med eleverna. Det finns också ett omsorgsuppdrag vilket gör att omsorgen om andra elever kan ta tid från att hinna ha samtalen. För att utnyttja de potentiella lärsituationerna kring mellanmålet behöver pedagogerna reflektera över viktiga frågor som kan formuleras som vad är detta och vad kan det bli? Och fundera över hur givna aktiviteter kan skapa nya kunskapsmöjligheter.