Specialförbandens doktrinfrånvaro : En kulturanalys med doktrinutveckling i fokus

Sammanfattning: Försvarsmakten har applicerat doktriner på militärstrategisk och operativ nivå vilka används som effekthöjande samordningsverktyg, samtidigt avviker specialförbanden från det normala genom att ha utvecklats i en doktrinfri oas. Deras roll är att tillföra lösningar bortom de konventionella förbandens räckvidd, i högriskmiljöer där strategiska effekter eftersträvas. Historiska erfarenheter från denna miljö har format deras kultur, vilket doktrinforskningen föreskriver att en doktrin både har att ta hänsyn till såväl som påverka. Utgående från specialförbandens doktrinlöshet och doktrinforskningens motsägelsefulla förhållande till kultur söks ökad förståelse kring hur specialförbandens kultur influerar dess förhållande till doktriner och doktrinutformning. Studien använder kvalitativ empiri som insamlats genom intervjuer och tillämpar reflexiv tematisk analys och kulturanalys inom ramen för ett tolkande forskningsideal, där teoriutveckling sker genom induktiv slutledning. Resultatet visar att specialförbandsledningens (SFL) förhållningssätt kan formuleras i två doktrinlogiker vilka influerats av skilda kulturella föreställningar där storlek utgör en drivkraft. Den övergripande slutsatsen är att logikerna framstår som ett val mellan att närma sig en konventionell logik eller markera organisationens särart och syfte. Vidare dras slutsatsen att en doktrin bör anpassas till den kultur som bäst representerar organisationens syfte, i de fall kulturen är heterogen, för att på så vis influera övrig kultur. Doktrinär kvalitet utgörs således av hur väl doktrinutvecklarens val, mellan olika kulturella föreställningar, representerar organisationens syfte.