Öresundsparken - ett pedagogiskt strandlaboratorium

Sammanfattning: Havsnivåhöjningen kommer innebära en förändring av kustlandskapet. Diskussionen om anpassningen till havsnivåhöjningen har hittills fokuserat på den bebyggda kusten. Höjda havsnivåer innebär ändrade förutsättningar även för den obebyggda kusten genom förändrade strandlinjer, fler och kraftigare översvämningar och ökad erosion. Detta i sin tur kommer påverka naturmiljön och människans användande av kusten. Även de skyddsåtgärder som människor förväntas vidta, t.ex. skyddsvallar och erosionsskydd, kommer påverka kusten genom att reducerar strandens naturliga gradienter och med dem många naturvärden. Det är troligt att dessa skyddsåtgärder i längden kommer ha större påverkan på kustens miljö än havsnivåhöjningen i sig hade fått om vi lät bli att befästa den befintliga kustlinjen och istället retirerade byggnader och infrastruktur längre inåt land. Havsnivåhöjningen är en dramatisk och omfattande, men samtidigt långsam, svårförutsägbar och svårläst landskapsförändring. En utmaning inför framtiden är att göra denna landskapsförändring mer förståelig för människor. Genom att skapa ett gestaltningsförslag för en strandnära park i Lomma i sydvästra Skåne undersöker jag i detta arbete förutsättningarna och möjligheterna för den obebyggda kusten att anpassa sig till havsnivåhöjningen samtidigt som nya värden kan skapas. Platsen ges formen av en pedagogisk park som strävar efter att göra havsnivåhöjningen så tydlig som möjligt och jag menar att en sådan kan fungera som ett hjälpmedel för människor att förstå havsnivåhöjningen och hur det påverkar vår kust. I en idékatalog presenteras strategier och element som kan göra den varierande och stigande havsnivån synlig på en plats. Jag argumenterar för att ett hållbart sätt att hantera de höga, och ökande, anspråken på Öresundskusten är att ge plats för både människor och natur i Öresundsparken, samt att inte enbart bevara, utan också ta chansen att aktivt utveckla dessa värden. Jag föreslår att Öresundsparken i Lomma blir ett strandlaboratorium och kopplas samman med Alnarps landskapslaboratorium till ett helt komplex av landskapslaboratorium. Jag menar att arbetssättet som utformats under arbetet med Alnarps landskapslaboratorium kan bli en tillgång i hanterandet av den föränderliga och oförutsägbara havsnivåhöjningen. I gestaltningsförslaget för Öresundsparken använder jag en kombination av havsnivåsensibelt innehåll och fasta, bestående former för att göra havsnivåhöjningen synlig. Genom spegling i det bestående, som murar, terrasser och hårda skydd, blir utvecklingen av den av havsnivån förändrade topografin, strandlinjen, biotoperna och människans rörelsemönster synliga. Ett fast, tydligt format ramverk kan tillsammans med ett rikt biologiskt innehåll också ge ett attraktivt visuellt uttryck som uppskattas av människor. Symboler kopplade till relationen land/hav och löpande dokumentation med hjälp av t.ex. fotografi har också identifierats som verktyg att lyfta fram en förändrad havsnivå med. En svårighet i formandet av en strandnära park av detta slag har varit bristen på skiss- och illustrationsverktyg som har förmågan att studera och representera ett komplext och dynamiskt innehåll. En utmaning i formandet av framtidens kustlandskap är utvecklingen av verktyg och arbetssätt som på ett bättre sätt kan hantera, utveckla och representera ett rikt och föränderligt biologiskt innehåll liksom verktyg att hantera topografi, som blir allt viktigare med tanke på en stigande havsnivå. Jag menar att ett aktivt följande av och ansvarstagande för landskapet, liknande de metoder som utvecklats inom ramen för Alnarps landskapslaboratorium, är verktyg med förmåga att bemöta många av de utmaningar som havsnivåhöjningen formulerar.