Kilcullen i Nordirland

Sammanfattning: Upproren i arabvärlden och Västeuropa har haft olika tillvägagångssätt och olika utfall. Syftet med uppsatsen är att visa att David Kilcullens teori kring upprorsbekämpning är tillämpig oavsett konfliktens natur eller geografiskt läge. Uppsatsen vill illustrera detta genom att pröva teorin mot en annan konflikt än, konflikten på Östtimor och i Irak, ur vilken Kilcullen dragit sina erfarenheter och slutsatser. Min förhoppning är att det inte finns någon skillnad och att teorin därför är fullt tillämplig och därmed även kan användas i ett större perspektiv. Den fråga uppsatsen därmed eftersträvar att svara på är i vilken omfattning är David Kilcullens teorier kring upprorsbekämp-ning tillämpliga på en inomeuropeisk, inomstatlig konflikt likt Nordirland. Uppsatsen avser att använder en teoriprövande metod med en jämförande, mest lika design. Det innebär att den utgår från ett redan bestämt värde på den beroende variabeln och arbetar sig så att säga bakåt genom teorin. Teorin är i högsta grad tillämpbar och enligt uppsatsens analys påvisas att den har en styr-ka. Tack vare att det påvisats att när agerandet i större omfattning överrensstämmer med teorin blir utfallet mer fördelaktigt. Detta gäller även i ett, för vilken teorin inte utvecklades, annat geogra-fiskt område. När insatser varit framgångsrika har det varit en högre frekvens av de önskvärda beteenden som beskrivs i Kilcullens teori. Där insatser varit mindre framgångsrika, eller rent av direkta misslyckanden, kan konstateras att frekvensen av de önskvärda beteendena har varit betyd-ligt lägre och i många fall till och med direkta motsatser till dessa. Detta oavsett geografiskt områ-de är teorin tillämpbar.