Frånvaron av barns perspektiv : En dokumentstudie om icke processbehöriga barns rätt att komma till tals i LVU-domar

Sammanfattning: Barns rätt till delaktighet i ärenden som rör dem själva är en av grunderna i FN:s barnkonvention som ratificerades av Sverige år 1990. Tidigare forskning visar dock på brister dels när det gäller att föra fram barns åsikter och barns perspektiv, dels när det gäller att tillskriva barns åsikter betydelse i beslut som påtagligt berör deras tillvaro. I denna kvalitativa studie granskas tio förvaltningsrättsliga domar enligt Lag (1990:53) med särskilda bestämmelser om vård av unga rörande icke-processbehöriga barn. Genom en innehållsanalys undersöks de skriftliga domarnas innehåll utifrån teorier om barns perspektiv, barnperspektiv och maktbegrepp. Studiens resultat visar att vuxnas tolkning och tillskrivning av barns åsikter och behov dominerar över det utrymme barnen själva uttryckligen tillåts ta. Detta har tolkats via kategorier av subjektpositioner och objektpositioner, där domarnas olika aktörer uttryckt sig om barnet som objekt 384 gånger kontra uttryck om barn som subjekt som bara framträdde 55 gånger. Vidare fick barn ur barns perspektiv ett begränsat utrymme i de skriftliga domarna, där barnets representant i rättsprocessen också intog en tillbakadragen roll. I det analyserade materialet dominerade vuxna som intog ett vuxet barnperspektiv eller ett samhälleligt barnperspektiv. Ofta fick vårdnadshavarna ta plats på bekostnad av barnets utrymme. Det är de vuxna som bestämmer vilket utrymme barn tillåts ta vilket ofrånkomligen leder till frågan om barns perspektiv överhuvudtaget existerar i LVU-domar för ickeprocessbehöriga barn, där vuxna aktörer för talan för barnet