Humanitär hjälp och människosmuggling - Straffbar humanitet i utlänningslagen?
Sammanfattning: Konflikten i Syrien har resulterat i en av de största flyktingkatastroferna på senare tid. I brist på lagliga flyktvägar till Europa, tvingas flyktingar anlita människosmugglare för att fly krig i sitt hemland. De tvingas ofta betala stora summor pengar för den riskfyllda resan över Medelhavet och vidare genom Europa. Resan är ofta lång och långt ifrån alla lyckas nå sitt mål. I samband med de stora flyktingströmmarna har antalet misstänkta fall av människosmuggling ökat markant i Europa. Människosmuggling förknippas vanligtvis med kriminella organisationer som genererar stora ekonomiska vinster genom att ägna sig åt olaglig transport av människor över nationella gränser. Under det senaste året har det emellertid i medierna berättats om privatpersoner som bistått med humanitär hjälp genom att skjutsa flyktingar över nationsgränserna. Det har rört sig om privatpersoner som utan vinstsyfte erbjudit sig att hjälpa behövande flyktingar att söka asyl i Sverige. Uppsatsen behandlar frågan om det i svensk rätt förekommer en straffbar humanitet i bestämmelsen om människosmuggling i utlänningslagen. Genom en rättsfallstudie har jag analyserat och utrett hur domstolarna tolkar och tillämpar det humanitära undantaget vid en inre respektive yttre gräns i Sverige. Mot bakgrund av denna studie har jag kunnat dra slutsatsen att vid passage via en yttre gräns är det inte straffbart att hjälpa en flykting till Sverige som omedelbart vid ankomsten, dvs. i samband med tullkontroll, har för avsikt att söka asyl. Vad gäller passage via en inre gräns må Högsta domstolens mening fortfarande vara att det i regel inte kan anses föreligga ett så starkt behov av att bistå en utlänning att från ett grannland komma till Sverige via en inre gräns. Till följd därav kan det inte utgöra grund för ett humanitärt undantag från det straffbara området i 20 kap. 8§ UtlL. Emellertid framförde Högsta domstolen i NJA 2009 s. 424, att det kan förekomma fall där omständigheterna är sådana att den som hjälpt en asylsökande att komma till Sverige via en inre gräns för att vid ankomsten söka asyl, inte ska anses ha begått en brottslig handling. Enligt min uppfattning finns det brister i tillämpningen av det humanitära undantaget. I rättsfallstudien har det framkommit att ett flertal fall av människosmuggling har bedömts som ringa pga. humanitära skäl istället för ett frikännande. Det har rört sig om situationer som enligt min uppfattning innefattat omständigheter som påkallat ett tillämpande av det humanitära undantaget. Att den humanitära smugglingen skett utan ersättning för att hjälpa barn eller nära släktingar som haft för avsikt att söka asyl i Sverige eller att smugglingen har skett pga. vänskapsband, bör rimligtvis innebära ett frikännande istället för ett bestraffande enligt 20 kap. 8§ UtlL. Efter att ha konstaterat att det förekommer brister vid tillämpningen av det humanitära undantaget var min nästa fråga om det överhuvudtaget finns en reell möjlighet att i svensk rätt tillämpa det humanitära undantaget vid en inre gräns. Min åsikt är att det krävs ett förtydligande av det humanitära undantagets tillämpning. För att garantera rättssäkerhet och förutsägbarhet krävs ett förtydligande av i vilka situationer och under vilka omständigheter som det humanitära undantaget kan bli tillämpligt. Vidare krävs ett klargörande för om det fortfarande bör finnas en skillnad mellan att ge humanitär hjälp till en inre respektive yttre gräns i Sverige, med tanke på flertalet brister i bedömningskriterierna. Efter en grundläggande granskning av gällande rätt på området, är jag av uppfattningen att det krävs en förändring av gällande lagstiftning eller rättspraxis, för att bestämmelsen bättre ska stämma överens med problematiken kring de ökade flyktingströmmarna i samhället. Samhället har förändrats och nya motstående intressen har växt fram som är värda att skydda. En kriminalisering av humanitär hjälp uppfyller inte de grundläggande kraven och kriterierna för en kriminalisering. Skälen som anfördes till stöd för en kriminalisering av människosmuggling tycks enligt min mening inte stämma överens med en kriminalisering av humanitär hjälp åt flyktingar, varken till en yttre eller inre gräns i Sverige. Min slutsats är att det humanitära undantaget i bestämmelsen om människosmuggling bör omfatta humanitär hjälp som vidtas till en inre gräns i Sverige, om hjälpen endast ges fram till den svenska riksgränsen. På så sätt kan det godtagbara skyddsintresset upprätthållas och en reglerad invandring fortfarande garanteras. Om domstolen fortsätter att bestraffa humanitära gärningar på det sätt som görs idag kommer en straffbar humanitet att bli verklighet. Humanitär hjälp åt flyktingar är ett handlande som bör värnas istället för att fördömas och bestraffas med böter eller fängelsestraff.
HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)