Anomalier på den svenska aktiemarknaden 1996-2004 - en branschanalys av veckodagseffekten

Sammanfattning: Undersökningen av veckodagseffekten på den svenska aktiemarknaden utifrån en branschindelning visar att den ineffektivitet som Claesson beskriver 1987 inte längre kan påvisas. I ett enkelt t-test utmärker sig torsdagen mest genom att ha störst skillnad i spridning mellan under- och överavkastning. Onsdagen verkar uppvisa en större fluktuation i avkastning än övriga veckodagar. Enligt regressionsanalysen genomförd i två delperioder (1996-1999 och 2000-2004) på nio branscher samt generalindex är det endast i två fall, hälsovårdsbranschen och generalindex under 1996-1999, som det går att påvisa en statistiskt säkerställd påverkan på den beroende variabeln. Endast torsdagen uppvisar en signifikant skild avkastning i de båda fallen. Nollhypotesen om lika avkastning varje veckodag måste accepteras för alla övriga fall. Kontrollvariabler (fem olika räntor samt bensinpris) läggs till regressionsmodellen utan att ge någon förstärkande effekt i något av de signifikanta fallen, vilket innebär att kontrollvariablerna inte kan förklara den påvisade variationen i avkastning. Hälsovårdsbranschen och generalindex undersöks även med ensidig variansanalys för perioden 1996-1999. Resultatet blir en väldigt knapp signifikant skillnad i avkastning mellan måndagar och torsdagar, där måndagarnas avkastning är högre än torsdagarnas. Detta innebär att tisdagarnas, onsdagarnas samt fredagarnas avkastning antar värden mellan de för måndagarna och torsdagarna. De statistiska testerna visar följaktligen att det under perioden 1996-2004 endast i ett fåtal fall går att påvisa en veckodagseffekt i olika branscher på den svenska aktiemarknaden. Nollhypotesen om lika avkastning under veckodagarna accepteras i de flesta fall vilket tyder på att den svenska aktiemarknaden är åtminstone svagt effektiv. 36