Effekten av viktreduktion på insulinresistensen hos hästar med Ekvint metabolt syndrom

Sammanfattning: Ekvint metabolt syndrom (EMS) är ett sjukdomskomplex som karaktäriseras av en ökad fettansättning, generell eller regional, insulinresistens och predisposition att utveckla fång. Individer som drabbas är ofta medelålders till äldre och ofta av ponnyras. Idag syftar behandlingen av hästar med EMS till att minska deras insulinresistens, vilket kan göras genom att få hästarna att minska i vikt, dels genom förändrad diet med ett restriktivt energiinnehåll, dels genom ökad motion. För att förhindra att dessa hästar får fång är det viktigt att kunna identifiera högriskindivider samt att behandla hästar med EMS innan de drabbas av följdsjukdomar. Syftet med studien var att undersöka hur insulinresistensen hos hästar som är diagnosticerade med EMS påverkas av behandling med viktreduktion. Ett annat syfte var att hitta kliniskt användbara parametrar för att identifiera viktminskning. Hästarna i studien var privatägda. De har genom oralt glukostoleranstest (OGT) utfört i fält konstaterats insulinresistenta. Andra orsaker till insulinresistens så som hypofysär pars intermedia dysfunktion (PPID) har uteslutits genom analys av ACTH-nivåer. Tjugo hästar av olika ras, varav 16 ston och 4 valacker stallades upp på hästkliniken vid Universitetsdjursjukhuset, Uppsala. Där utfördes OGT och euglykemisk hyperinsulinemisk clamp (EHC). Vid EHC användes glukosflödet vid steady state för att kalkylera insulinkänsligheten hos hästarna. Värdet för insulinkänsligheten användes sedan för att beräkna den förväntade insulinpeaken och betacellsresponsen. Hästarna bedömdes avseende deras hull samt regionala fettansättningar. Objektiva mått togs av nacke, mankhöjd, bröst- och bukomfång. Hästarna fick efter provtagningarna återvända hem till sina privata stallar. De fodrades med en foderstat anpassad för viktreduktion med ett lågt innehåll av lättlösliga kolhydrater. Efter 10 till 16 månader gjordes en uppföljning av hästarnas värden och mått. Behandlingseffekten utvärderas genom att hästarna i studien utgjorde sina egna kontroller. Totalt 11 av 20 hästar fullföljde studien. Nio av dessa hade en sjukdomshistorik som involverade fång. Efter första undersökningen analyserades fodret hos 9 av hästarna som därmed stod på en uträknad foderstat för viktkorrigering och som hade ett känt värde av lättlösliga kolhydrater. Nio hästar hade minskat i vikt vid den uppföljande undersökningen. Hästarnas totala viktförändring visade i medeltal en minskning med 20,2 ± 21,4 kg (p= 0,01) mellan undersökningarna. Åtta hästar hade förbättrat sin insulinkänslighet. Sammantaget hade hästarna i studien ökat sin insulinkänslighet med i medeltal 0,4 ± 0,6 mg/kg/min (p= 0,03). Ett hyperbolt samband identifierades mellan insulinkänsligheten och insulinpeak samt betacellsrespons. Minskningen i vikt var associerad till den förbättrade insulinkänsligheten (r2=0.45, p=0,02) och till en lägre bedömning av body condition score (BCS) (r2= 0,67, p= 0,002), men inte till cresty neck score (CNS) (r2= 0,35, p=0,056). De objektiva mätvärdena korrelerade till viktminskningen med ett minskat bröstomfång (r2= 0,45, p = 0,02), bukomfång (r2 = 0,54, p = 0,01), medelvärdet av nackens omkrets vid 3 olika punkter (r2= 0,69, p=20,002), samt en minskad kvot mellan nackens omkrets mitt på halsen och hästens mankhöjd (r = 0,49, p = 0,02). Förändringen i insulinkänslighet var korrelerad förutom till vikten, även till skillnaden i CNS (r2=0,57, p=0,007), samt till kvoten mellan omkretsen mitt på halsen och hästens mankhöjd (r2= 0,51, p = 0,01). Resultatet indikerar att det finns ett förhållande mellan viktminskning och en förbättrad insulinkänslighet hos hästar med EMS. Dock är inte den ökade insulinkänsligheten, som erhålls av viktminskningen hos hästar med EMS, tillräcklig för att de ska anses vara friska. Däremot kommer en liten förbättring av insulinkänsligheten leda till en avsevärt mindre postprandiell insulinrespons, vilket minskar risken för att utveckla fång. Studien tyder på att BCS och objektiva mått tagna av olika delar på hästens kropp kan vara en värdefull hjälp för att följa hästens viktminskning i samband med bantning och dietära åtgärder hos hästar med EMS.