Simuleringar: En kritisk-realistisk analys av simuleringsbegreppet

Sammanfattning: Problem/bakgrund: Simulering som teoretiskt begrepp, och det som finns i simuleringsbegreppets kontext - simulacrum, det hyperreella, symboler och bilder - framstår som abstrakt och svårfångat, på gränsen till ett skönlitterärt argumenterande. Vad innebär egentligen en simulering? Vad är simulacra? Och, framförallt, är simuleringsbegreppet värt att lägga värde i som ett teoretiskt begrepp? Det är min avsikt att, i denna uppsats, analysera detta begrepp. Att sätta det i sin teoretiska kontext och analysera begreppets förutsättningar. Syfte: Syftet med denna uppsats är att, med hjälp av en analysmodell hämtad från den kritiska realismen, analysera simuleringsbegreppets sociologiska relevans. Tillvägagångssätt: Jag har valt att använda mig av en kritisk-realistisk kunskapssyn och undersöker simuleringsbegreppet utifrån en modell i sex steg. För att presentera simulerings begreppet använder jag mig av Jean Baudrillards teorier om simuleringsbegreppet och dess förutsättningar. Jag framhäver även den teoretiska kontext, vilken simuleringsbegreppet är sprungen ur, utifrån Gilles Deleuzes och Fredric Jamesons teorier. Syftet med dessa teorival är att de två sistnämnda ska fungera som såväl kontrast som en utökning av den teoretiska kontext i vilken simuleringsbegreppet rör sig. Slutsatser/Resultat: Min slutsats innebär en förskjutning av simuleringsbegreppet, från ett deterministiskt, till ett mer aktivt fenomen.