Tappad språklek – tappat språk! : En kvalitativ studie om språklekens betydelse för läs- och skrivinlärningen

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på avancerad nivå från Örebro universitet/Institutionen för humaniora, utbildnings- och samhällsvetenskap

Sammanfattning: Syftet med följande studie är att utifrån en sociokulturell teori bidra med ny kunskap om hur pedagoger i förskoleklass uppfattar språklek och dess betydelse för läs- och skrivinlärningen samt att identifiera pedagogernas medvetenhet för språklekens betydelse i ett främjande och förebyggande perspektiv inom det specialpedagogiska området. Tidigare forskning bekräftar användandet av språklek och att det med stor fördel kan användas i ett förebyggande syfte för läs- och skrivinlärningen.    Studiens empiriska material är insamlat genom ostrukturerade, semistrukturerade gruppintervjuer med inspiration från fokusgruppmetoden. Som metodisk ansats ses det empiriska materialet utifrån en kvalitativ innehållsanalys för att nå olika perspektiv på innehållet.  Resultatet visar att pedagogerna har en relevant utbildning för sitt kunskapsuppdrag och för språklek. Vidare visar resultatet att pedagogernas uppfattningar förstärker sambandet mellan tidiga insatser där språkleken har en tydlig plats och där språkleken kan ses som ett främjande arbetssätt i förskoleklass.  I diskussionen betonas framförallt de möjligheter som språkleken ger och hur det kan påverka skolor på organisationsnivå där beslut fattas om extra anpassningar och särskilt stöd.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)