Testrutin för dricksvattenfilter för upp till 50 P.E. : ett förslag på tillvägagångssätt

Sammanfattning: Syftet med rapporten är att med lagstiftningen kring dricksvattenfilter upp till 50 p.e. som grund kunna skapa en rutin för hur tester ska gå till för filtren i en testbäddsanläggning. Hur ska en gemensam testrutin vara utformad för bäst bedömning av dricksvattenfilter idag?   Rapporten är en litteraturstudie i form av både hemsidor och lagstiftning. Informationen från hemsidorna har hämtats från relevanta företag i form av exempelvis Livsmedelsverket och liknande organisationer som arbetar med dricksvattenfrågor. Medan den lagstiftade informationen har hämtats från exempelvis Statens Offentliga Utredning och liknande. Flera av referenserna som är använda har uppbackning från flera andra källor vilket bör betyda att informationen är pålitlig. Lagstiftningen är utgångspunkten för ett fungerande Sverige vilket också bör betyda att den är tillförlitlig.   Det har även gjorts en enkätundersökning via mail där cirka 50 företag inom dricksvattenfilter branschen tillfrågats vad dessa tycker om olika påståenden. Frågorna baserades på ett redan framtaget förslag till en testrutin som författaren tagit fram tidigare. Metoden valdes på grund av att det är svårt att få en klar bild av vad marknaden är intresserad av att undersöka utan att fråga dem.   Vatten i sin råa form H2O varken smakar eller luktar något. Det kan dock förändras när det kommer i kontakt med andra material. Detta på grund av att vatten är lättlösligt och på så sätt löser ut andra ämnen. Därför är det viktigt att det är säkra material som används vid dricksvattenhantering då konsumenten annars kan få i sig ohälsosamma ämnen via dricksvattnet. Boverket tillsammans med Livsmedelsverket samt Kemikalieinspektionen ska konstruera en plattform där berörda parter lätt ska hitta information angående godkända material i kontakt med dricksvatten.   Det är cirka 1,2 miljoner hushåll i Sverige (både permanenta- och fritidsboenden) som får sitt dricksvatten från egen brunn. Det ligger på brunnsägarens egna ansvar att dricksvattnet har en bra kvalitet. Det finns ingen lagstiftning kring kontroll av eget dricksvatten. Rekomendationen lyder provtagning vart tredje år om brunnen endast försörjer ett hushåll men varje år om det är fler hushåll än så. Cirka 1/5 av allt dricksvatten beräknas vara otjänligt.   Det finns många olika typer av filter och metoder vilket kan göra det förvirrande och svårt för personer att välja rätt. Några olika typer är Jonbytarfilter, Aktivt kol, Omvänd osmos, sandfilter, Luftfilter, Patronfilter, UV-ljus och kalkfilter. Filtren har olika egenskaper och arbetar på olika sätt. Enligt WHOs riktlinjer för tjänligt dricksvatten är många ämnen med utan gränsvärden då WHO inte anser att koncentrationerna kommer upp i sådan mängd att det påverkar människan negativt.  Exempel på dessa är pH, järn, klorid, mangan och kalium. Även EU har en lista för tjänligt dricksvatten vilken Livsmedelsverket baserar sina gränsvärden på.   Den föreslagna testrutinen blev något kortare samt snällare än rutinen som den grundade sig på. Den redovisas i Bilaga 2 tillsammans med enkäten som skickades ut till företagen för att få veta vad de tyckte om förslaget på testrutinen. Dricksvattenfiltren ska testas i 32 veckor då bland annat funktionen under och efter ett strömavbrott ska testas. Även hur filtret klarar reningen vid högt flöde samt inget flöde under ett visst antal timmar respektive veckor.