Culpabedömning i samband med revisorns skadeståndsansvar enligt ABL

Sammanfattning: Denna uppsats syftar till att ge en redogörelse för de grundsatser som ligger till grund för culpabedömningen i samband med revisorns skadeståndsansvar enligt ABL samt tillämpningen av dessa. Enligt 29 kap 2 § ABL, med hänvisning till 29 kap 1 § ABL, ska en revisor som under fullgörandet av sitt uppdrag, av oaktsamhet eller uppsåtligen, skadar bolaget ersätta skadan. Revisorns skadeståndsansvar delas in internt och externt ansvar med den åtskillnaden att det vid externt ansvar, som syftar till att skydda tredjeman, krävs att revisorn brutit mot ABL, tillämplig lag om årsredovisning eller bolagsordning. Oaktsamhets-bedömningen bygger på culparegeln varpå antingen en fri culpabedömning eller en normativ culpabedömning aktualiseras. Utöver detta finns det enligt Dahlman, konkurrerande culpakriterier som används av svenska domstolar i deras avgöranden i skadeståndsmål. Culpabdeömningen för revisorer grundas i de flesta fall på de normer som ligger till grund för revisorers yrkesutövning. Det är framförallt den goda revisionsseden och revisorsorganisationernas föreskrifter som har en avgörande roll i sammanhanget, varpå domstolarnas bedömning ofta hänvisar till efterlevnaden av dessa för att avgöra om culpa föreligger eller inte. Det finns dock andra kriterier som är av betydelse för bedömningen. Det åligger även domstolarna att avgöra om förekomsten av culpa från revisorns sida är tillräcklig för att detta ska leda till skadeståndsskyldighet.