Undervisningens likvärdighet i idrott och hälsa ur ett genusperspektiv.

Sammanfattning: Syftet med denna studie var att undersöka huruvida undervisningen i idrott och hälsa på högstadiet möjliggör likvärdiga förutsättningar för pojkar och flickor att utvecklas och nå kunskapskraven. Undersökningens syfte grundar sig i det faktum att tidigare forskning bland annat pekar på att pojkarna verkar vara de som tar störst plats i idrottsundervisningen, har större möjlighet till inflytande på undervisningen, är mer positivt inställda till ämnet och därmed mer aktiva under lektionerna. Den frågeställning som undersökningen sökt svar på är: Vilka faktorer kan bidra till att idrott och hälsa är det enda ämne i den svenska grundskolan där pojkar som grupp har bättre betyg än flickor? För att undersöka och söka svar på frågan intervjuades fem aktiva idrottslärare kring sina uppfattningar och erfarenheter om skillnader mellan pojkar och flickor i ämnet, samt sitt eget sätt att tänka och förhålla sig till frågan. Empirin från intervjuerna har analyserats utifrån Yvonne Hirdmans teori om genussystemet, som grundar sig i de två begreppen isärhållande och hierarki. Resultatet av intervjustudien visar att undervisningens innehåll, föreställningar och normer samt lärarens förhållningssätt och bedömningspraktik kan vara faktorer som i vissa fall ger pojkarna en fördel i ämnet idrott och hälsa. Resultatet pekar på att pojkarna tar över och verkar ha en fördel främst då undervisningen innehåller bollspel eller kampmoment.