Brottsregistreringens rättsliga utveckling – från rehabilitering till kontroll

Sammanfattning: Brottsregisterregleringens negativa effekter för den registrerade har på senare tid varit föremål för diskussion. I debatten har emellertid brottsregistreringens faktiska funktion eller brottsregistreringens återspegling av samhällets syn på lagöverträdaren inte behandlats. Den här uppsatsens syfte är därför att ur ett rättsutvecklingsperspektiv analysera brottsregistreringens funktion och hur synen på lagöverträdaren har påverkat brottsregisterregleringen. Studien har företagits genom att brottsregistreringen undersökts i ljuset av straffteorier och kriminologiska teorier om lagöverträdaren som dominerat kriminalpolitiken under åren 1950-2014. Brottsregisterregleringen präglades på 1950- och 1960-talet av hänsyn för den registrerades rehabilitering. Brottets orsaker ansågs vid tidpunkten bero på egenskaper som var behäftade med lagöverträdaren själv, varför bestraffningen syftade till att rehabilitera eller vårda den dömde. Brottsregistreringens omfång och insynsrätten i brottsregistret hölls tämligen begränsade för att inte inverka på den registrerades rehabilitering, då det i förlängningen skulle innebära att straffets brottsdämpande effekter inte skulle kunna realiseras. Samtidigt ansågs brottsregistreringen vara nödvändig för ett effektivt tillämpande av rehabiliterande regler på den som återfallit i brott. Till följd av en omvärdering av straffets syfte på 1980-talet och ett nyvunnet synsätt på lagöverträdaren som rationellt handlande kom intresset för den registrerades rehabilitering inte längre att beaktas i det fortsatta registerlagstiftningsarbetet. Brottsregistreringens omfång och registrerade individers insynsrätt i registret kom därför att utökas under 1980- och 1990-talet. Samtidigt kom nya brottsbekämpningsteorier att influera den svenska kriminalpolitiken. Dessa kom att ge upphov till ett hotmedvetande hos allmänheten som i sin tur ledde till krav på ökad kontroll av potentiella gärningsmän. Kraven resulterade i antagandet av en rad författningar som stadgade obligatorisk registerkontroll i verksamheter som innebar kontakt med barn under det nya millenniets första decennium. Studien har lett fram till slutsatsen att synsättet på lagöverträdaren haft avgörande betydelse för bruket av brottsregistrering och dess rättsliga reglering. Lagöverträdaren uppfattas idag, lika mycket som på 1950-talet, som en avvikande individ som samhället behöver skyddas ifrån. Brottsregistreringen har därför syftat till att underlätta att åtgärder kunnat vidtas för att uppnå samhällsskydd. Samtidigt har brottsregistreringen fungerat som ett tveeggat svärd; för att kunna fungera samhällsskyddande har den också fått verka repressivt.