Ränteavdragsbegränsningarna i svensk rätt : Varför infördes reglerna, hur ska de tillämpas och hur ser framtiden ut på området?

Sammanfattning: Den 1 januari 2009 trädde en ny lagstiftning i kraft gällande ränteavdragsbegränsningar i syfte att förhindra skatteupplägg med ränteavdrag inom en intressegemenskap. Förändringarna innebar att en huvudregel infördes vilken stipulerar att bolag inom en intressegemenskap inte får dra av ränteutgifter avseende en intern skuld som hänför sig till förvärv av delägarrätter inom koncernen. Till huvudregeln infördes två undantag som stadgar att avdrag ändock får göras om särskilda krav är uppfyllda. Undantagen kom att benämnas tioprocentsregeln och ventilen. När det gäller tillämpningen av tioprocentsregeln ligger svårigheten i att utföra det så kallade hypotetiska testet där man ska beräkna till vilken skattesats det räntemottagande bolaget ska beskattas till om det endast hade haft ränteinkomsten som sin enda inkomst. Tillämpningsproblemet gällande ventilen är att det är en lagregel vilken vilar på domstolens subjektiva värderingar av affärsmässigheten i de uppkomna skuldförhållandena. Trots införandet av de nya reglerna uppmärksammade Skatteverket att skatteplaneringsförfaranden fortfarande föreligger varför ett nytt lagförslag nu har publicerats av Finansdepartementet. Förslaget innebär i kort tre stora förändringar av de nuvarande reglerna. Samtliga interna lån ska numera omfattas, en omvänd ventil införs vilken ger Skatteverket rätt att neka avdrag oavsett till vilken skattesats ränteinkomsten beskattas till samt att avdrag enligt ventilen endast ska kunna medges gällande ränteutgifter som betalas till bolag belägna i ett land inom EES eller till ett land vilket Sverige har ett skatteavtal med. Huruvida lagförslaget kommer att antas eller inte är i nuläget oklart. Flera remissinstanser har varit kritiska till förslaget, framförallt gällande den omvända ventilen då man anser att den leder till stor rättsosäkerhet.