Vaginal sätesförlossning. Barnmorskors synpunkter

Sammanfattning: Bakgrund: Cirka tre till fyra procent av alla barn ligger i sätesbjudning vid fullgången graviditet. Med alltmer antal lyckade vändningsförsök och ökat antal kejsarsnitt minskar antalet barn som förlöses vaginalt vid sätesbjudning. Det påverkar barnmorskors och obstetrikers möjlighet att upprätthålla kompetensen vid sätesbjudning. Syfte: Syftet med studien var att beskriva barnmorskors synpunkter om vaginal sätesförlossning. Metod: Öppna frågor vid intervjuer med fem förlossningsbarnmorskor i Göteborg. Datamaterialet bearbetades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet presenteras i fyra huvudkategorier och elva underkategorier. Faktorer som påverkar antalet vaginala sätesförlossningar: val av förlossningssätt har förändrats under åren, orsaker är ultraljud, vändningsförsök och forskning. Personal: fördelning av roller, barnmorskans roll och teamets betydelse under förlossningen. Inställningar: kvinnor vars barn ligger i sätesbjudning påverkas av positiva och negativa åsikter, media och rykten. Kompetens och kunskapsöverförande: få tillfällen för barnmorskan att förlösa sätesbjudning leder till utarmande av kompetensen. För upprätthållande av kompetens behövs tid för reflektion, simuleringsövningar samt handledning vid sätesförlossningar. Diskussion: Oavsett om barnmorskan förlöser eller inte är hennes centrala roll att vara närvarande och stödjande. Genom att känna sig trygg i sin roll, inger hon trygghet till den födande kvinnan. Trots att barnmorskan har få möjligheter att förlösa vaginala sätesändlägen, måste hon upprätthålla sin kompetens vilket kräver avsatt tid för simulerad träning. Konklusion: Antalet barn i sätesändläge som förlöses vaginalt har minskat över tid. Barnmorskan har ett yrkesansvar att både skaffa och erhålla kunskap om utförande av bl.a. Lövsets armlösningsmetod genom att träna på docka och bäcken utifrån simulerade fall. Kunskap förs vidare till kollegor genom att för dem demonstrera utförande på docka och bäcken. ABSTRACT: Introduction: About three to four percent of all babies are in breech presentation at full term pregnancy. With more succeeded external cephalic versions and increased cesarean sections, breech deliveries decreases. This means difficulties for midwives and obstetricians to maintain the skills of breech presentations. Purpose: the aim of this study was to describe midwives' views on vaginal breech delivery. Methods: Open questions in interviews with five birth midwives in Gothenburg. The data were processed using qualitative content analysis. Results: is presented in four main categories and eleven subcategories. Factors affecting the number of vaginal breech deliveries: choice of mode of delivery has changed over the years, the reasons are ultrasound, external cephalic versions and research. Personnel: distribution of roles, the midwife's role and the team's role in labor. Preferences: women whose baby is in breech presentation are affected by positive and negative opinions, media and rumors. Skills and knowledge transmission: few opportunities for the midwife to deliver breech presentation leads to depletion of expertise. For maintenance of skills time is needed for reflection, simulations and tutorials with breech deliveries. Discussion: Whether midwife deliver babies or not her central role is being present and supportive. By feeling secure in her role, she inspires confidence to the woman giving birth. Although the midwife has few opportunities to deliver vaginal breech, she must maintain her skills, which requires dedicated time for simulated training. Conclusion: The number of children in breech position delivered vaginally has decreased over time. The midwife has a professional responsibility to both acquire and obtain knowledge about the performance of Lövsets maneuver by training at the doll and pelvis from simulated cases. Knowledge is passed on to colleagues by them demonstrate performance on doll and pelvis.