Pedagogers uppfattningar om barn med leksvårigheter i förskolan.

Sammanfattning: Bakgrund: Vi har valt att skriva om leken på förskolor eftersom vi anser den är viktig. En del barn har svårt att komma in i leken, vissa barn är väldigt dominanta, en del barn är budbärare åt de andra barnen i leken och några barn är tystlåtna, utåtagerande och inåtvända. Många barn har svårigheter att förstå de sociala koderna och behöver utveckla förmågan att samspela i leken. Vi är intresserade av vilka uppfattningar pedagogerna har för att främja dessa barn och för att inkludera dem i leken. Syfte: Vårt syfte med denna studie är att få en fördjupad förståelse av hur pedagogerna uppfattar barn med leksvårigheter. Vi vill också undersöka vilka metoder pedagogerna använder för att få med alla barnen i leken. Metod: Som metod har vi använt oss av fokusgruppsintervju där vi har varit på fyra olika förskolor i olika kommuner. De som var med på intervjuerna var förskollärare och fritidspedagoger, sammanlagt femton personer. Intervjuerna spelades in på band som sedan transkriberades. Undersökningen är en kvalitativ studie, vilket innebär att analysera olika variationer som uppkommer i resultatet. Resultat: Vi fick en bild av pedagogers uppfattningar av barn med leksvårigheter via våra fokusgruppsintervjuer. Pedagogerna hade skiftande uppfattningar om barn med leksvårigheter och orsakerna till detta. På några förskolor tolkade vi som att de hade kommit längre i synen på olika leksvårigheter och såg många andra bidragande faktorer till leksvårigheterna än enbart barnet. Verksamhetens utbud påverkade också barns förutsättningar och kunde likaså vara upphovet till svårigheterna.