Belöningars effekt på närmandebeteende vid ångestsyndrom hos barn och ungdomar

Sammanfattning: Uppsatsens övergripande syfte var att undersöka hur belöningar påverkar barn och ungdomar med (n = 30) och utan (n = 31) ångestsyndrom avseende tendens att närma sig aversiv stimulering. Närmandebeteende har visat sig vara en viktig faktor vid grundforskning om ångest, men hade aldrig undersökts i en klinisk population. Bättre förståelse för denna process har potential att kunna användas för utveckling av framtida behandlingar av ångestsyndrom. Studien hade två syften: (1) att undersöka huruvida ett nytt datoriserat test kunde användas för att mäta närmandebeteenden vid aversiv stimulering hos barn och ungdomar; (2) om barn och ungdomar med och utan ångestsyndrom skiljer sig avseende närmandebeteenden. Under testet fick deltagarna välja mellan ett neutralt eller aversivt stimulus (bild- och ljudkombination) där vissa stimuli belönades med poäng (låtsaspengar) av varierade storlek. Efter testet fick deltagarna skatta hur obehagligt de uppfattade den aversiva stimuleringen. Resultatet visade att testet fungerade som avsett och att närmandebeteende ökade vid högre belöningsnivåer. Den icke-kliniska gruppen närmade sig aversiv stimulering i högre utsträckning än den kliniska gruppen, trots att den aversiva stimuleringen uppfattades som lika obehaglig av båda grupperna. Resultaten stödjer teorier som baserats på djurstudier där motivationskonflikt framhålls som en process som är viktig för att förstå ångestsyndrom.