Avkodningsundervisning i årskurs 1 : En kvalitativ studie om vilka prioriteringar lärare gör i avkodningsundervisningen för elever i avkodningssvårigheter

Sammanfattning: Att kunna läsa med förståelse innebär att både ha förmåga att avkoda text och att ha en språkförståelse. För yngre elever är avkodningsförmågan avgörande för deras läsförståelsefärdigheter. Att rätt stöd sätts in tidigt för elever i riskzonen för lässvårigheter, har stor betydelse för deras fortsatta läs- och skrivutveckling och enligt skollagen ska stöd i form av extra anpassningar ges till elever som befaras inte klara av att nå de kunskapskrav som lägst ska uppnås. Vårt syfte med studien har därför varit att undersöka lärares beskrivningar av undervisning i avkodning i årskurs 1, specifikt inriktat på elever i avkodningssvårigheter. Vi intresserade oss för vilket innehåll lärare prioriterar och vilka anpassningar lärare gör i den ordinarie avkodningsundervisningen för att göra denna tillgänglig för elever i svårigheter.  För att besvara syfte och frågeställningar genomfördes kvalitativa intervjuer med åtta lärare. Därefter analyserades det empiriska materialet med hjälp av tematisk analys. Analysarbetet genomfördes utifrån sociokulturellt- och specialpedagogiskt perspektiv. Analysen av lärarnas beskrivningar visar att de prioriterar arbete med att uppmärksamma fonem i ord, sambandet mellan fonem och grafem, alfabetisk och logografisk avkodningsstrategi samt inkodning. I sitt arbete med att göra undervisningen tillgänglig för elever i avkodningssvårigheter uppger lärarna att de modellerar olika former av avkodningsträning och individualiserar undervisningen genom att prioritera material, arbetsmängd, nivå och tid för träningen. Avkodningsträningen innebär många gånger en form av repetitiv träning och vanliga hjälpmedel i undervisningen kan vara lärplatta, alfabetskort och bildstöd. Även hur lärarna väljer att placera elever i avkodningssvårigheter kan innebära att undervisningen görs mer tillgänglig